Svenskarna är åldersfixerade

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-21

Svenskar är nog världens mest åldersfixerade folk. Det skriver Maria Scherer om i debattserien om åldersdiskriminering. Hon bor i England till vardags, och vet inte ens hur gamla hennes vänner är.

– Kanske borde hela Sverige ta åldersfritt i åtminstone ett år och se vilka positiva effekter en sådan demonstration skulle innebära i umgänget människor emellan – både privat och på jobbet.

Ute vid de ännu solvarma klipporna är skymningen smekande tyst. Blodröd sol sjunker sakta och ljudlöst ner i havet vid mäktiga Kattegatt.

Framför mig sitter ett par. De sitter med ryggarna mot mig och jag kan inte se deras ansikten. Jag hör däremot deras röster. Mannen säger längtansfullt ut mot havet och sensommarens magiska final:

– Jag skulle nog ändå vilja göra den där långseglingen. Ta ledigt ett år och bara segla.

Kvinnan svarar snabbt, vasst och sakligt konstaterande:

– Glöm det. Hur skulle det se ut vid dina år? Du är för gammal för sånt!

Mannens rygg sjunker ihop. Han flämtar till, samlar sig och så svarar han kuvat och artigt:

– Jo, det är klart? du har rätt. Det var bara en tanke? en gammal dröm?

Mannens rygg sjunker ihop ytterligare. Ännu en dröm, en idé, en längtan, en vision och ett liv som faller på åldersstrecket?

Kvinnan skrattar belåtet och kanske en smula elakt. Inget är så skönt som att påminna människor om att de är för gamla.

Då slår det mig att denna konversation egentligen bara kan förekomma i Sverige. Sverige håller på att bli både bäst och värst på åldersfixering i hela världen.

Hade jag suttit på en utländsk klippa, vid en internationell solnedgång hade kvinnan svarat på mannens tanke, idé och dröm och struntat i åldern. De hade koncentrerat sig på ämnet och inte ett årtal.

Medan övriga världen talar om åldersfascism och åldersförnedring är det som om Sverige tar nya tag varje dag och bara ökar intresset och fixeringen. Alla skall bedömas i första hand efter sin ålder och alla skall framförallt dras över en kam om de råkar vara födda samma år.

I USA är det förbjudet att fråga om någons ålder vid en anställningsintervju. Detta för att undvika att man anställer ett årtal i stället för en människa och dess kompetens.

I England anses det vara höjden av dålig smak, småaktighet och vulgaritet att fråga människor om deras ålder överhuvudtaget. Inte för att någon regel säger så utan för att engelsmännen helt enkelt inte tycker det spelar någon som helst roll. Följaktligen har jag flera engelska vänner vars ålder jag inte har en aning om.

I Italien hoppar man över åldern och i Frankrike ljuger man skamlöst om den – särskilt om man är kvinna och särskilt om någon är dum nog att fråga.

Problemet i Sverige är att vi fått en så kallad mediaålder. En ålder då människan är begärlig, högpresterande, snygg, sexig, fertil och ekonomiskt vinstgivande. Vår mediaålder ligger mellan 21 och 35 år, sedan går det snabbt utför och det är dags att börja skämmas, be om ursäkt eller plastikoperera sig. Den nya mediaåldern har på ett smygande sätt även blivit vår nya sociala medelålder. Detta gör att vi strängt taget ständigt befinner oss i fel ålder utom under några få gyllene år, då alla vill ha oss, tända på oss och tjäna pengar på oss.

Detta har resulterat i att även purunga människor har ålderskomplex och ingenting högre önskar än att se yngre ut än vad de är.

På en fest nyligen stod jag och pratade med en snygg och intelligent ung kille. I förbigående sade han att han nyss fyllt 24 år. Jag svarade spontant och ärligt:

– Jag trodde du var bara 18. Du ser ju så himla ung ut.

Han svarade lika spontant och ärligt:

– Är det sant? Gud va coolt. Jag blir jätteglad!

All vår åldersfixering gör att livet krymper ihop och blir så tragiskt kort. Eftersom vi ska skämmas över att vi är för gamla halva vårt liv är det ju egentligen föga tröst att nutidens människa aldrig tidigare haft en så hög biologisk genomsnittsålder. Vad är det för glädje att bli en pigg och kärnfrisk 80-åring när mobbningen börjar redan efter 50 och människor slängs på soptippen både på arbets- och äktenskapsmarknaden. Ska vi dö av artighet i god tid så att ingen i vår omgivning behöver skämmas och så att barnen eller barnbarnen som är i medelåldern kan ta över bostadsrätten och sommarstugan?

Eller tänk om vi skulle våga ta efter den övriga världen som lärt sig att se människor som intressanta och överraskande äventyr i stället för torra siffror i ett otroligt inskränkt svenskt folkbokföringssystem. Övriga världen som uppskattar både erfarenhet och mognad som en viktig del av vuxenlivet.

Vad behövs åldersinformation till överhuvudtaget? Kanske borde hela Sverige ta åldersfritt i åtminstone ett år och se vilka positiva effekter en sådan demonstration skulle innebära i umgänget människor emellan – både privat och på jobbet.

Dagligen stryper vi drömmar, begåvningar och visioner genom att tala om att människor har fel ålder.

Så många broar mellan människor blir aldrig byggda, så mycket kärlek kvävs i sin linda, så mycket värme fryser till is därför att åldern är fel, för hög eller för låg.

Våra förfäder stenåldersmänniskorna levde ofta ett mycket friskt, vitalt och aktivt liv i hög ålder. Detta har forskarna härlett till deras föredömliga kost, friskt vatten och frisk luft och avsaknad av stress. Men detta är inte hela sanningen. Det var säkert minst lika viktigt att de hade förmånen att få leva i ett åldersfritt samhälle.

De visste ju inte hur gamla de var!

Maria Scherer (Författare)