Linda, 32: ”Blev enklare att dejta efter cancern”
Uppdaterad 2023-01-19 | Publicerad 2021-12-22
Småbarnsmamman Linda Engström fick inte bara ett utan fem cancerbesked på kort tid.
För skojs skull startade hon ett Tinder-konto under sjukskrivningen.
– Jag trodde ju inte att någon ville ha mig men jag blev faktiskt chockad över värmen jag mötte, säger Linda.
Det började med att Linda Engström, 32, från Ekshärad kände sig trött och yr i februari i år. Hon ringde till vårdcentralen för att kolla om det kunde vara järnbrist.
– Då visade det sig att jag hade 49 i blodvärde och det ska ligga på 120 så jag fick åka akut till sjukhuset i Torsby, säger Linda Engström.
Läkarna påbörjade en utredning och vid en koloskopi fann de en stor tumör i Lindas tjocktarm.
– Jag bröt ihop helt. Beskedet om cancer tog hårt eftersom jag är ensamstående med min dotter Ester som är 8 år. Men jag tänkte att tjocktarmscancer det här fixar jag.
En screening visade att det var äggstockscancer som spridit sig till tjocktarmen och ändtarmen. Linda bestämde sig för att vara öppen med vad hon drabbats av och hon startade en blogg. En stor bukoperation gjordes på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– Att vakna upp ur narkosen var fruktansvärt. Utöver tumören i tjocktarmen och äggstocken hade det spridit sig. Mjälten var full med cancer och det fanns metastaser på lever och lungor.
Linda kände sig ensam på sjukhuset i Uppsala, långt hemifrån. Personalen var stressad och hon fick inte den hjälp hon hade behövt.
– Jag kände mig så utlämnad och fick till exempel bara hjälp att bli tvättad en gång på en vecka för att ingen hade tid. Det var jättehemskt för hemma skulle jag ha varit omgiven av folk som verkligen bryr sig.
”Alltid folk som hjälpte till”
Linda bad om att få komma hem så fort som möjligt, vilket hon fick.
– Den hjälp som jag egentligen hade behövt få på sjukhuset fick jag hemma. Jag blev jättefint ompysslad av mamma, pappa och grannar och vänner och jag fick prata om allt som fanns i mina tankar vilket verkligen behövdes.
Grannar och familj såg till att huset var nystädat. Vännerna bar in ved till pannan och handlade mat. Lindas mamma var där många timmar varje dag och hjälpte till med det praktiska. Ytterligare en granne kom och gav Linda massage.
– När man får cancer tror jag att det nog kanske är enklare att bo på en liten ort, en där alla känner alla. För det var verkligen så att nästan alla hörde av sig och frågade hur det var med mig. Efter att jag kom hem från sjukhuset var det alltid folk här och hjälpte till.
Linda hade dessutom tur att få må ganska bra under cellgiftsbehandlingen.
– Jag kunde göra det som jag mådde bäst av. Att få åka runt i fina bilar, dansa bugg och prata med vänner har blivit min rehabilitering. Jag vet inte om jag hade behövt något mer utan tänker ibland på de som inte har det stora sociala nätverket jag har, att det måste bli väldigt tufft att klara allt och kanske inte ha någon att snacka med.
Enklare att dejta efter cancern
För Linda har det redan stora sociala nätverket vuxit efter cancern. Bloggen har en stor del i det, och att hon blivit intervjuad av Nya Wermlands-Tidningen.
– Cancern har nog gjort mig modigare. Under sjukskrivningen frågade en kompis om jag inte skulle testa Tinder. Först tänkte jag att vem vill ha en cancersjuk kärring men sen gjorde jag det i alla fall.
Responsen blev inte alls vad Linda väntat sig.
– Killarna var ju fortfarande intresserade av mig trots att jag berättade att jag hade cancer. De blev inte avskräckta alls utan ställde frågor och vi pratade om det och om livet. Väldigt fina samtal var det.
En kille Linda träffade genom sociala medier kom hon särskilt nära. De pratade i många timmar i telefon och sen bestämde de sig för att fortsätta med videosamtal.
– Jag brukar inte ens gå till affärn utan håret annars men nu satt jag hemma i pyjamas så han fick se mig utan peruken. Och han kommenterade det inte ens.
Killen bodde nära, bara fem mil bort, och de dejtade intensivt.
– Det var verkligen guld värt att träffa honom. Han fick mig att känna mig så fin och speciell.
Relationen tog slut efter tre månader men de är fortfarande vänner. Linda har öppnat Tinder-appen några gånger sedan dess för att kika. Flera av de killar hon tidigare haft kontakt med har hört av sig för att fråga hur det går.
– Det har varit så skönt att ingen ryggat tillbaka utan att alla verkligen var intresserade av mig för den jag är, inte bara för hur jag ser ut. Men nu har jag ju inte bråttom att träffa någon längre. Tidigare var det ju lite stress om jag ville ha fler barn och syskon till Ester. Nu är det inte möjligt längre så då får det ta den tid det tar. Jag är lyckligt lottad som har det så bra som jag har det idag, säger Linda.