Tårar, mordhot – och braksuccé

Därför lyckas Rijkaard med självmorsuppdraget Barça

Hans första tränarjobb slutade i tårar, det andra med mordhot.

Andra hade tvingats byta karriär – den här mannen ledde i stället en av världens största klubbar tillbaka till toppen.

Vem är Frank Rijkaard, och vad gör att han misslyckas med lilla Sparta Rotterdam men klarar av att hantera bjässebesten FC Barcelona?

Frank Rijkaards första tränarjobb blev ett fiasko.

Oprövad fick den gamle storspelaren ansvar för att leda Holland till guld i hemma-EM 2000 – men efter fem missade straffar var semifinalen mot Italien förlorad. När tv-kamerorna riktades mot spelarbussen efter matchen fångade de en gråtande förbundskapten.

Frank Rijkaards andra tränarjobb blev ett fiasko.

En säsong som ansvarig för Sparta Rotterdam – stans lillebror efter Feyenoord – ledde till nedflyttning. Några dagar senare öppnade Rijkaard posten och hittade en kula bredvid ett hotbrev. Han sa upp sig.

Frank Rijkaards tredje tränarjobb? ja, det verkade bli ett fiasko, det också.

Efter en halv säsong med Rijkaard låg Barcelona på tolfte plats i den spanska ligan. De hade precis förlorat hemmaklassikern mot Real Madrid för första gången på 19 år, och de katalanska tidningarna dömde ut holländaren som ”Skyldig” och ”Fegis” i rubrikerna.

Hur hade han över huvud taget kunna få ett av världens mest prestigefyllda jobb?

Karriären nära sitt slut

Rijkaard hade visserligen varit en fantastisk spelare, men han brukade somna när Milan-tränaren Arrigo Sacchi höll genomgångar och hade aldrig visat särskilt stort intresse för sportens taktiska bitar. Som tränare hade han bara två misslyckanden på sin meritlista.

När Chelsea för första gången lottades mot Barcelona i Champions League fnös José Mourinho:

– Ni kan inte jämföra mig med Frank Rijkaard som spelare. Han var fantastisk och jag var ingenting. Men ni kan inte jämföra Rijkaard med mig som tränare. Han har noll bucklor, och jag har en hel massa.

Frank Rijkaards tränarkarriär verkade vara på väg mot ett slut som både var snabbt och brutalt.

Ett par år senare har allt förändrats.

José Mourinho vann visserligen den senaste ronden – men efter två raka La Liga-titlar och en Champions League-seger kan ingen längre påstå att Frank Rijkaard är en tränare med noll bucklor.

Ändå återstår två stora frågor: Vad är det som plötsligt gjort Rijkaard framgångsrik – och hur vågade egentligen Barcelona satsa på honom från första början?

Svaren finns hos Barças holländske överstepräst Johan Cruyff.

Det var nämligen hans rekommendation som gav Rijkaard jobbet – och det är även hans förklaring som benar ut tränarkometens storhet:

– Frank Rijkaard är inte en tränare för små uppgifter. Däremot är han idealiskt lämpad för de stora jobben.

Det är först nu som folk börjar förstå meningen med den meningen.

Fostrar mängder av tränare

I Holland tycker egentligen ingen att Frank Rijkaard är en idealisk fotbollsledare – många andra är bättre taktiker och skarpare analytiker – men däremot tycker i stort sett alla att han är en sjuhelvetes skicklig gruppledare.

Ingen annan fotbollskultur är så centrerad kring diskussioner som den holländska. Här käbblas det om minsta lilla beslut, och den yngsta lärlingen tycker sig ha precis lika rätt som den mest garvade veteranen.

Det är en tradition som bland annat fostrar väldigt många framgångsrika tränare – 90 holländska coacher jobbar i andra länder, och ingen annan nation bidrog med lika många förbundskaptener till VM – men också två extremt olika slags tränare.

Dels finns den diktatoriska holländske tränaren. Det är coacher som Louis van Gaal och Co Adriaanse, såna som ser allt dividerande som kontraproduktivt och enväldigt sätter stopp för det.

Men så finns också den demokratiske holländske tränaren. Det är en idealtyp som ser ett värde i medbestämmande, som uppmuntrar spelarna att tänka själva och delta i beslutsprocesserna. Såna som Johan Cruyff eller Rinus Michels.

– Michels var tränaren som kom med den stora förändringen. Han lärde mig inte att behandla en fotboll – det gjorde ingen – men han visste vad som krävdes för att få ett lag att fungera tillsammans, förklarar Cruyff.

Är man tränare för Ronaldinho, Deco och Xavi är inte nyckeln att lära dem att spela fotboll. Hemligheten till framgång är att få dem att trivas, att känna sig delaktiga, att arbeta tillsammans för ett gemensamt mål.

Det insåg Michels, det förstod Cruyff – och det begriper Frank Rijkaard.

– Att kunna motivera sitt lag med passionerade tal i omklädningsrummet är en gåva – men det hjälper mest om du leder ett dåligt lag. Då kan du få ut något extra ur dem, göra laget svårslaget. Men om du arbetar med spelare av högre kvalitet? Ju mer du försöker leda genom passion, genom att skrika och vråla, desto mer trovärdighet tappar du.

Rijkaard är starkt influerad av de tankegångar som brukar samlas under fanan ”New Age”, och han sägs tro på både horoskop och numerologi.

Den som vill gå till botten med hans tränarfilosofi ska faktiskt inte börja leta i Ajax dammiga 4-3-3-manualer, utan snarare slå upp första sidan i favoritförfattarens (den amerikanske självhjälpsgurun Wayne W. Dyer) senaste bok:

”När du är inspirerad så väcks slumrande krafter, förmågor och talanger till liv. Du upptäcker att du är en långt mycket större person än du någonsin drömde om att kunna bli”.

Frun: Han är lite märklig

Vad mer?

Jo, enligt Frank Rijkaard finns det en sak till som är viktig att komma ihåg, en aspekt som visserligen hänger ihop med allt det där andra men som många ändå ser förbi eller glömmer bort.

Som tränare för FC Barcelona är det oerhört betydelsefullt att skydda sina spelare från all turbulens som omger världens största fotbollsklubbar.

– Ärligt talat lägger jag nästan all min energi på att gruppen ska bibehålla lugnet. Inte på grund av någon risk att de ska börja bråka, utan för att undvika allt inflytande från utsidan.

De dåliga nyheterna för Barça-fans är att den här uppgiften är svårare än de flesta utomstående någonsin kan inbilla sig – men de goda nyheterna är att Rijkaard är idealiskt lämpad för att klara den.

Så fort någon av hans vänner ska beskriva honom är det alltid med liknande adjektiv; ”avslappnad”, ”lugn”, ”cool”?

Till och med Rijkaards fru Monique kan ibland häpna över hur långt borta hennes make är i tankarna:

– Han är lite märklig. Man kan sitta där och ställa någon jätteviktig fråga, och så vänder han sig om och säger: ”Vet du vad? Glassen här uppe vid Como-sjön är verkligen god”.

Frank Rijkaard är tränaren som hellre grubblar på glass än diskuterar ”någon jätteviktig fråga”.

Det är säkert frustrerande för fru Monique – men av någon anledning verkar det fungera alldeles utmärkt på Ronaldinho.

Tre motsägelsefulla resonemang om Rijkaard

Erik Niva