Då: Fast i frysboxen Nu: Malmös poängräddare

Stefan Alfelt

Alexander Nilsson är supertalangen som var på väg att försvinna. Allsvensk debut som 15-åring men sen aldrig ordinarie i MFF.

I går visade han varför vi inte ska glömma bort honom.

– Jag fick chansen så det var bara att sätta dit den, säger Alex om sitt sena 2–2-mål.

Han hoppade in i 83 minuten. På stopptid gick två göteborgare på samma höjdboll. En dålig rensning som damp ned vid straffområdeslinjen där Alex Nilsson kom farande.

– Första tanken var att dra till direkt men jag fick bollen för nära kroppen så det var omöjligt. Tog ned den med höger knä, fick en bra första touch och sen var det bara att trycka till.

Träffen blev klockren och bollen satt snyggt utan chans för John Alvbåge intill bortre stolp-roten.

– Klart det känns jätteskönt. Får man chansen ska det vara mål, säger Alex.

”Kände mig i frysboxen”

Som efter sin i MFF rekordtidiga debut inte blev en av de anfallare som förre MFF-tränaren Roland Nilsson satsade på.

– Innan Rolle gick kände jag mig helt i frysboxen. Rolle gillade väl andra spelartyper mer än han gillade mig. När Rikard kom blev det en nytändning. Han sa att alla började från noll.

För Alex innebar det att han vågade hoppas igen. I stället för att be om att bli utlånad tog han upp kampen igen för att ta en plats i startelvan.

– Det har känts jättebra ända sen försäsongen. Jag bara kör på och sen får vi se när det blir dags. Jag trivs bättre med att spela med två anfallare, men får jag chans som ensam anfallare går det också.

I nästa match väntar serie- ledande Elfsborg.

– Den är viktig och vi kommer göra vårt bästa för att vinna den matchen. Men serien är lång, säger Alex Nilsson.