Fagerlund: Ingen känner sig mer hemma än Salah
En flygande start på säsongen, 15:e målet mot ett utspelat Manchester United.
Ingen känner sig mer hemma på Old Trafford än Mohamed Salah.
Sju år efter flytten till Liverpool är han fortfarande kung.
För den som ännu närde något hopp om Casemiro, slocknade lågan möjligtvis under söndagen.
Det sades vid upprepade tillfällen förra säsongen: Den framgångsrika mittfältaren är visserligen bara 32 år gammal, men glansdagarna är förbi.
Framför allt är det hans ojämnhet som förbluffar en, hur all den där erfarenheten ibland tycks lämna honom helt.
Brassens felpass efter drygt 35 minuters spel, rakt i gapet på Liverpools Ryan Gravenberch, borde resultera i livstid. Manchester United bestraffades med ett baklängesmål när Mohamed Salah assisterade Luis Diaz vid bortre stolpen.
Så långt hade Casemiro tappat bollen tio gånger, flest av alla spelare på planen.
En kort stund senare avväpnades han återigen av Diaz, varpå Salah snart stod för en än finare framspelning till sin colombianske lagkamrat (hans tredje mål på de två senaste matcherna).
Smällarna duggade tätt, Manchester United kippade efter andan.
Modfälld vandring
Hemmalaget stod plötsligt inför en monumental uppförsbacke, med en struktur som knakade i fogarna.
Casemiro kunde inte bära hela skulden, men hans modfällda vandring mot omklädningsrummet i halvtid blev det sista Old Trafford såg av honom.
En sammanbiten Erik ten Hag satte in 20-årige Toby Collyer, född och uppvuxen på Englands sydkust. Tanken var antagligen att frigöra Kobbie Mainoo, tillåta honom att influera matchen högre upp i planen.
Men även Mainoo hade svårt att hantera Liverpools aggressivitet och neutraliserades av Alexis Mac Allister strax efter paus, ytterligare ett bolltapp med stora konsekvenser.
Salah fullbordade sitt redan lysande framträdande med att utöka till 3–0, ett avgrundsdjupt mörker för hemmalaget.
Pånyttfödd Salah
Låt oss stanna lite vid den formstarka egyptiern.
För ett par månader sedan var det inte säkert att han skulle få fler chanser att bättra på sitt facit mot rivalen (imponerande tio fullträffar på de nio senaste mötena på Old Trafford).
Många minns antagligen den heta ordväxlingen med Jürgen Klopp på London Stadium i våras, hur Salah vädrade sitt missnöje öppet inför alla kameror.
Kanske kom Arne Slots intåg med perfekt tajming.
Det är möjligt att Salah suktade efter förändring, en ny sorts utmaning. Nu står han här med sin nya, kortklippta frisyr, ihop med tre mål och tre assist på tre matcher.
Kontraktet må närma sig sitt slut, men yttern ser så gott som pånyttfödd ut.
Mo Salah, Mo Salah, Mo Salah
Running down the wing
Salah, Salah, Salah, Salah, Mo Salah
The Egyptian King
Liverpools supportrar levde sitt bästa liv på bortasektionen, medan Manchester United desperat försökte hitta en väg tillbaka in i matchen.
Matchens lirare
Om 23-årige Joshua Zirkzees sikte hade varit något skarpare, hade siffrorna antagligen snyggats till. Med det sagt slutade aldrig bortalaget att hota framåt.
Det går inte att blunda för verkligheten, att Liverpool var storleken större och vann mittfältskampen i överlägsen stil. Ten Hag behöver knappast fler uppvaknanden, men här fick han ytterligare ett.
Kan nyförvärvet Manuel Ugarte vara räddaren i nöden? Det ger åtminstone tränaren fler alternativ.
Luis Diaz utsågs till matchens lirare av Skys expertkommentator Jamie Carragher – själv hade jag gett kronan till Salah eller möjligen Ryan Gravenberch, som har visat att han kan axla ansvaret centralt.
Oavsett verkar Liverpool må prima, spelarna ser ut att uppskatta Slots nederländska metoder.
Efter slutsignal syntes Trent Alexander-Arnold leendes kasta slängkyssar mot anhängarna, ett tydligt tecken på att han inte var allt för upprörd över att återigen bli utbytt relativt tidigt.
Manchester Uniteds tappra supportrar hade då för längesedan gett upp och lämnat bygget, oförmögna att följa firandet med blicken. Först ut genom dörren var möjligen Casemiro.
