Fagerlund: Fyra svenskar på plan är ovanligt nog
Svenskledda frontlinjer, komiskt försvarsspel och slutligen en efterlängtad fullträff.
Alexander Isaks segermål ger honom ett personligt lugn, men framför allt fyller det på Newcastles självförtroende.
Det är sällan matcher mellan Newcastle och Tottenham blir tråkiga – särskilt inte när de spelas på St James’ Park.
Visserligen löd inte söndagens slutresultat 6–1, 4–0, eller några andra uppseendeväckande siffror. Det får dock sägas att underhållningsvärdet var högt denna eftermiddag, även om kvaliteten stundtals brast för båda lagen.
Att sex av sex startande mittfältare tilldelades varningar vittnar om vilken sorts matchbild åskådarna bjöds på: En del felpass, tröjryckningar och onödiga frisparkar.
Men också ett skickligt avslut från Newcastles ytter Harvey Barnes samt en lyckad taktisk tweak från tränare Ange Postecoglou, som viktade matchen till Tottenhams fördel efter pausvilan.
Och så slutligen en efterlängtad framspelning till Alexander Isak, av den där sorten då det bara är att lägga in bollen i nätmaskorna, medan motståndarnas backlinje var helt satt ur spel.
Anfallarens ansiktsuttryck var en blandning mellan glädje och lättnad när han ställde sig framför kortsidan med euforiska Geordies och sög in deras jubel.
Fullträffen till 2–1 betyder mycket för Isak som individ, men framför allt stärker den Newcastles emellanåt vacklande självförtroende.
Svenskledda frontlinjer
Att se fyra svenskar på planen samtidigt – Isak, Emil Krafth, Dejan Kulusevski samt inhopparen Lucas Bergvall – är ovanligt nog.
Men att två av dem ledde varsin frontlinje i ett Premier League-möte är ännu mer anmärkningsvärt.
På förhand trodde många att Kulusevski skulle utgå från högerkanten, men Postecoglou hade andra planer för Tottenhams startelva.
Under försäsongen vikarierade Kulusevski som falsk nia, och gjorde uppenbarligen så pass bra ifrån sig att tränaren nu bestämde sig för att placera Son Heung-Min till vänster.
På andra kanten huserade Wilson Odobert, som oftare borde ha utnyttjat faktumet att Newcastles vänsterback, Lloyd Kelly, hade svårt att hålla linjen.
Detta var sannerligen inte en uppvisning i superbt försvarsspel från någondera av lagen, även om man bör ha i åtanke att flera ordinarie spelare saknades (senast att läggas till på skadelistan var Tottenhams Micky van de Ven).
I stället såg Harvey Barnes till att tacka för förtroendet från tränare Howe genom ett osedvanlig avslut.
26-åringen löpte in i straffområdet och satte insidan av högerfoten mot ett studsande inlägg från Kelly, hans första mål för säsongen.
Komisk försvarsinsats
Så lång hade matchen varit relativt jämn, med olika perioder av dominans.
När spelarna klev ut på planen efter halvtid stod Brennan Johnson redo att hoppa in, ett tydligt tecken på att Postecoglou kände att högerkanten kunde fungera bättre.
Johnson må bara ha spelat en halvlek, men totalt sett var han förmodligen Tottenhams bästa spelare. Kulusevski, som sjönk djupare i planen ju längre matchen led, stod också för en solid prestation.
Det var Johnsons retur som ledde fram till säsongens hittills mest komiska försvarsinsats, då Newcastles Nick Pope (återigen) agerade alldeles för svagt på ett skott från James Maddison, varpå Dan Burn panikartat dundrade bollen i eget mål.
Allt Tottenhams hårda jobb visade sig dock ha varit förgäves när Joelinton hittade fram till Jacob Murphy med tolv minuter kvar av ordinarie tid.
En briljant omställning, med en osjälvisk passning från Murphy. Ett stensäkert skott från Alexander Isak, ett mål som förhoppningsvis kommer bana vägen för mer.
Eddie Howe har medgett att transferfönstret var en besvikelse, att Newcastle hade behövt förstärkningar för att känna sig tryggare inför fortsättningen. I dag skakade det till ibland – men det höll till slut ändå.
