Paralympics borde byta namn i Sverige

Lockande att jämföra framgångar med de i OS

Kristoffer Bergström

helskärm

Anna.

Anna.

Anna.

Se där, en liten guide till dig som inte har en aning om vilka du ska hoppas på i Paralympics.

24 augusti inleds Paralympics, en idrottsfest som på svenska borde byta namn till Lympics.

Para saknas ju.

Vi skickade 58 aktiva till Rio 2016, men truppen som ska till Tokyo är inte ens hälften så stor.

Varför?

För att den internationella konkurrensen hårdnat och inga lag i goalball, rugby eller basket kvalat in. Lägg till ett par kostsamma avhopp – simmaren Maja Reichard har slutat, simmaren Karl Forsman är uppklassad och ställer därför inte upp medan ryttaren Carolin Rutberg avstår av smittoskäl – och siffran blir inte större.

Okej, men varför kvalar inte fler in?

Mindre budget än några kanotister

Det ledsamma svaret är att vi har talang men saknar medel att ta vara på den. Det sinar i Sveriges Paralympiska Kommittés kista, så medan andra nationer heltidsanställer och höjer medaljbonusarna är det i stora drag upp till enskilda utövare härhemma att bekosta sina satsningar. Vore de norrmän hade de varit del av Olympiatoppen tillsammans med OS-idrottarna. Vore de danskar hade de delat organisation med sin olympiska kommitté.

Men de är svenska paralympier och inte del av SOK. De är i sammanhanget fattiglappar vars budget för hela truppen inte är större än det brittiska parakanotlagets.

Då blir återväxten sämre, heltidskämparna färre och 58 krymper till 26.

Förledet para står såklart inte för pengar utan för parallell, vilket är en passande beteckning. Vad vi snart serveras är ingen undertävling eller alternativ samling grenar, utan fullvärdiga spel som ska bedömas som OS jämlike.

De båda har gemensamt att inte resultaten utan deltagandet står i första rummet. Det är inte i många andra sammanhang som världen samlas inom fredliga former, där det är fullständigt naturligt att se en brasilianare stå bredvid en svensk, kongoles, kanadensare och indier. På så vis är det en lika stor seger att bocciaspelaren Maria Bjurström och stavhopparen Armand Duplantis tar sig till Tokyo.

Men jag kan inte hålla mig.

Eftersom det här är svensk idrotts yppersta elit så är det lockande att jämföra resultaten mellan de två delegationerna.

Varför inte bräcka...?

Olympierna skramlade ihop tre guld och sex silver på 137 aktiva. Bland medaljörerna fanns fotbollslag, hopplag och seglarduo, så var femte resenär kom hem med metall om halsen.

Vad säger ni, Helene Ripa och Stefan Olsson och gänget, det bräcker ni väl? Sex medaljer och er koncentration är högre.

Jag ser gott om segerkandidater i den tjugosex namn starka listan, men har ändå fastnat för tre.

Cyklisten Anna Beck debuterar i sammanhanget, men har de senaste åren vunnit fyra VM-guld på bana och landsväg. På Paralympics får hon en bonuschans när hon ställer upp i velodrom, vilket ingen svensk gjort förut.

Skytten Anna Norrman har ett VM-guld och en pålitlig radda pallplatser i helmatch 50 meter.

Bordtennisspelaren Anna-Carin Ahlquist, som vann guld 2012 och brons 2016. Hon kommer till den paralympiska turneringen som världsetta.

Anna, Anna och Anna... Carin.

Tre annor i Paralympics anno 2021.

Där har ni mina guldtips, vars insatser gärna får tryfferas av pallplatser av Ripa i kanot, Lindberg i simning och någon av våra Grand Old Ladies i ridsport: 52-åriga Lena Malmström och 61-åriga Louise Etzner Jakobsson.

Förresten. Ska ni ändå ta sex medaljer så varför inte bräcka olympiernas nio? Det vore en skalp så god som någon: 26 paralympier skördar större framgång än 137 olympier.

Nu kör vi.