Philip Jönsson skjuter i sitt eget kök: Nära att träffa mamma

Kristoffer Bergström

Här sitter Philip Jönsson i Mariestad och riktar med geväret mot köket.

Det här är en historia om nödlösningar, tålamod, minimala prickar och att närapå skjuta sin mamma i armen.

– Hon fick nästan hjärtsnörp, säger Philip.

Här är Sveriges medaljörer från sommar-OS i Tokyo

.

Tänk att du ska skjuta luftgevär på punkten här ovanför. Är svårighetsgraden för låg så backa tio meter från tidningen eller skärmen.

Träffar du? Grattis, men du har 59 skott kvar, ett misstag och du är borta.

Fortfarande för enkelt?

Ja, minsta barnunge kan väl pricka en prick, så vi höll inne på själva utmaningen: den 0,5 millimeter stora punkten är uppdelad i tio mikroskopiska cirklar och det är den mittersta, den som i princip bara finns i metafysiken, som är ditt mål.

Seså. Sätt igång och skjut.

Tio killar per årskull

Philip Jönsson i Mariestad är bland de bästa i världen på att tjoffa in de där 60 skotten utan att darra. Det är lockande att beskriva 27-åringen utifrån det mest uppenbara – sidbenan, glasögonen, permobilen, sjukdomen, den milda västgötska humorn – men inget är mer utmärkande än hans precisa och tålmodiga skytte.

Vi tar ett videosamtal för att minimera smittorisken.

Philip berättar att han skjuter en tävlingsserie på 30–35 minuter, men att han understundom är för hetsig, att det finns en styrka i att utnyttja hela den timme man har på sig i grundomgången.

För också en notorisk perfektionist kan slarva.

– Den som håller fokus alla 60 skott i grundomgången plus de 24 i finalen kommer slå ett fruktansvärt världsrekord. Det fokuset kan man bara drömma om att få. Max på ett skott är 10,9 och jag hoppas ha ett snitt på 10,5–10,6 efter 60 skott på Paralympics, säger han.

Philip kallar sig duchennekille, en av tio per årskull i Sverige med Duchennes muskeldystrofi, en sjukdom som gör att muskler bryts ner och ersätts av fett.

Som bebis kröp han hellre än stod, men med åren blev balansen bra nog för att lira fotboll och innebandy med kompisarna.

– Sedan blev jag äldre och sjukdomen tog ut sin rätt. Den är progressiv, så det blir jobbigare och jobbigare att ta sig fram. Jag trillade hela tiden. Snart blev jag som en maskot för laget, men jag tröttnade på att bara hänga med.

Till final i båda grenarna

Tolv år gammal fastnade Philip Jönsson för skytte efter en prova på-dag på torget i Mariestad. Han hade inget riktigt begrepp om paraidrotten, han var ju skytt som alla andra, och blev därför besviken när jämnåriga gick från sittande till stående skytte, ett steg hans muskler inte tillät honom att ta.

– Jag var på väg att sluta 2011-2012, för jag kom ingenvart. Men när klubben blev en paraförening kom några äldre damer och en övertalade mig att åka på ett talangläger för paraidrott. Annars hade jag lagt ner karriären innan den ens börjat.

På lägret lärde sig 18-åringen om de särskilda jackor som världseliten använder, där det stela och tjocka tyget dämpar hjärtslagen. Han fick tips på träningsformer och material och var snart en heltidssatsande sportskytt.

På Paralympics i Rio 2016 tog han sig till final i både R4 och R5 – stående och liggande luftgevär – men kom sist i båda. Ute i världscupen plockade han pallplatser och på VM i Sydney 2019 tog han silver ihop med Ellinor Axelsson Vaughn.

Men hela tiden, likt tysta kugghjul, malde sjukdomen ner muskler. Andningen blev tyngre och 2019 skaffade han sig en nattventilator, en mask som blåser in och ut luft i näsan när han sover.

Pandemin sänkte sig som en djävulsrocka över hans tillvaro. En man med 15 procents lungkapacitet riskerar att dö av covid, så Philip Jönsson behövde isolera sig. Jobba hemifrån, minimera mänsklig kontakt, beställa hämtmat.

– Jag var inte i en affär på 14 månader.

”Jag hann hejda mig, men...”

Men att ge upp Tokyo var otänkbart, han hade ett par finaljumboplatser att revanschera. Så hemma i villan i Mariestad anlade han en skyttebana.

– Själva tavlan står i ett hörn av köket. Jag sitter tio meter bort i tv-rummet. Man får sätta upp lite lampor och sedan är det bara att sikta i mitten och skjuta.

Hur känns det att skjuta gevär inne i en villa?

– Jättebra. Man behöver inte packa ner grejer och åka utan kan träna mer spontant.

Men finns det ingen spärr i huvudet som signalerar att man inte skjuter inomhus, att man kan träffa vitrinskåpet?

– Jag har varit nära att skjuta min mamma i armen en gång, när hon gick rätt igenom skottlinjen. Hon tänkte inte att jag tränade, så det var nära. Men det har bara hänt en gång.

Ven skottet förbi henne?

– Nej, jag hann hejda mig. Men det var svårt att fokusera om på nästa skott sen. Hädanefter går hon en annan väg, den dörren är stängd när jag tränar.

Vad är fördelen med att träna hemma?

– Någon kan laga mat medan jag tränar, så man får gratis störningsträning med dofter och skrammel. Så jag är beredd på Tokyo.

Det låter som att du förespråkar att alla tränar hemma.

– Ja. Men det blir jobbigt för stavhopparna. De måste köpa höga hus.

Utöver sina två luftgevärsklasser är Jönsson anmäld till R9, alltså krutgevärsskytte utomhus med 50 meter till tavlan. Det var i den grenen han tog guld i Serbiens Grand Prix i juli, i den enda tävling han deltagit i sedan coronautbrottet.

Så formen är svårbedömd. Philip Jönsson skjuter bra i matoset hemmavid, men är det överförbart till sportens största arena?

Han tittar upp i taket. Hur ska han veta?

Det är för att ta reda på saken som han flyger till Tokyo ihop med pappa Mats som laddar geväret mellan skotten.

– Jag är med i en bred klass. Vissa saknar en arm och kan inte ladda, medan jag inte klarar att flytta armarna. Vi sätter dem i ett läge och så sitter de där sen. Fördelen jag har mot mina konkurrenter är att jag inte kan göra så stora och hastiga rörelser.

Vad skulle ett paralympiskt guld betyda för dig?

– Massor. Även om man har ett så stort funktionshinder som jag har, en så elak muskelsjukdom, så skulle det bevisa att man kan tävla som vem som helst. Det vore ett bevis för omvärlden att även funktionshindrade killar i permobil kan prestera på yttersta nivån.

Han blinkar och tycks drömma sig dit, till en perfekt finalserie, till 60 plus 24 skott på en muslort till prick.

– Sen är det alltid kul att visa att man är bäst i världen.