”Kommer inte springa med regnbågsflaggan”
Homosexuella friidrottarna i Qatar
Uppdaterad 2019-09-27 | Publicerad 2019-09-26
DOHA. Yulimar Rojas jagar världsrekordet i tresteg och Tom Bosworth guldet på 20 kilometer gång.
Men tillsammans med många andra idrottare här på VM har de en sak gemensamt: som öppet homosexuella är de egentligen inte välkomna här.
– Jag kommer inte springa på gatorna här med en regnbågsflagga och kräva jämställdhet, säger Tom Bosworth tilll brittiska Independent.
När Amnesty ska beskriva de mänskliga rättigheterna i Qatar använder talespersonen Ami Hedenborg ord som ”oerhört allvarligt” och ”fruktansvärt”. En grupp som är väldigt utsatt är, enligt organisationen, alla migrantarbetare. I synnerhet de kvinnor som arbetar i olika hushåll där reformkraven inte fått någon verkan.
– Vill du byta arbetsgivare så måste du be om det, trots övergrepp eller slavliknande förhållanden kan du bli kvar i fem år, säger Ami Hedenborg.
Men under själva VM finns det också lagstiftning och seder som kan påverka de aktiva på plats rent konkret. Tydligast blir förbudet mot homosexualitet där straffet är fängelse i upp till sju år om man visar sin relation eller positiva åsikt om hbtq-frågor öppet. Landet har gått så långt att man i ett uppmärksammat fall till och med censurerade New York Times när tidningen rapporterade om bristen på hbtq-rättigheter i landet.
”Tänk inte ens på att komma hit”
Listan kan göras lång på öppet homosexuella idrottare i världstoppen: regerande världsmästarinnan i tresteg, Yulimar Rojas, OS- och VM-silvermedaljören i spjut, Sunette Viljoen, VM-silvermedaljören i diskus Nadine Müller, höjdhopperskan Inika McPherson och gångaren Tom Bosworth är bara några av de aktiva på plats i Doha.
Den sistnämnde, Tom Bosworth, har berättat för tidningen Independent hur han avrått familj och fästmannen Harry Dineley från att komma till Doha.
– Jag sa till honom att tänk inte ens på att komma hit, jag vill inte ha dig eller familjen här.
Själv tror han att VM kommer ge honom en frizon att vara en förebild, men det gäller att inte utmana ödet.
– Om jag kan göra något bra utan att kritisera någon annans land så kan landet förhoppningsvis lära sig och utvecklas av att ha sådan här mästerskap, säger han till BBC.
– Jag kommer inte springa nedför gatorna här med en regnbågsflagga och kräva jämställdhet, men tävlingarna är helt klart en scen där vi kan vara oss själva, säger han.
”Är fruktansvärt”
Ami Hedenborg säger att kravet på protester i första hand måste riktas mot förbund, stora företag och nationer. Men hon hoppas samtidigt att flera aktiva tar chansen att göra sin röst hörd under mästerskapet:
– Det är fantastiskt om man gör det. Man det kan man inte kräva av en enskild person.
Vågar man protestera?
– Jag kan inte slå fast att det är riskfritt, men jag har svårt att se hur Qatar aktivt skulle göra något mot kända idrottspersoner. Det vore för dålig pr för landet.
Kan man känna sig välkommen till Doha som öppet homosexuell idrottare?
– De ska så klart känna sig välkomna var helst de åker. Men att det finns en begränsning, ett hot mot att vara med den man älskar är fruktansvärt, säger Ami Hedenborg.