Wennerholm: Upp till Ståhl och ”Mondo” att fixa festen

Mats Wennerholm

DOHA. Så här långt har detta VM i Qatar mest handlat om olidlig hetta, förbjuden klädsel, usla hotellrum och tomma läktare.

Ingen bra start för friidrotts-VM, men samtidigt ganska väntat.

Nu är det upp till Daniel Ståhl och Armand ”Mondo” Duplantis att fixa festen.

Så mycket fest det nu kan bli i ett VM som ser ut att bli ett enda stort publikfiasko på plats här i Doha, med en väldig stadion som inte ens kommer att vara fylld till en femtedel.

Trots att det här är världens första luftkonditionerade VM, där arrangörerna lovar behagliga 26 grader inne på stadion.

Enligt senaste beskedet ska gästarbetare och skolungdomar bussas in för att fylla de tomma stolarna, men prognosen pekar mot max 7 000 till 8 000 per tävlingsdag.

På en stadion som rymmer 48 000.

Och när jag förundras över att inte ha sett någon blå himmel än under mina två dygn i Doha, googlar jag fram att den här stan är en av de värst luftförorenade i hela världen enligt FN-organet WHO.

Då handlar det dessutom om värsta sortens partiklar i luften. De riktigt elaka typerna.

Eländes, eländes, eländes elände

Nej, efter de här första VM-dagarna kommer jag att tänka på den gamla sketchen med Lars Ekborg, där han är nyhetsuppläsare i tv och ältar:

– Eländes, eländes, eländes elände.

Det var ingen hejd på de negativa nyheterna.

Men det är ungefär så det känts, innan själva tävlandet kommit igång.

Även om svetten rinner i floder så fort man kliver ut i en stad där alla sitter i sina luftkonditionerade bilar och ingen går, så kittlar det ändå att det äntligen börjar snart.

För det rivstartar för svensk del.

Dammedalj vore en riktig skräll

De två stora svenska guldhoppen Daniel Ståhl och Armand ”Mondo” Duplantis kvalar redan på lördag, innan det är diskusfinal måndag och Mondo tisdag.

Redan då kan Sverige i bästa fall räkna hem två guld och sitt bästa VM sedan Helsingfors 2005.

Då var det tjejerna som stod ut.

Guld till Kajsa Bergqvist i höjd och till Carolina Klüft i sjukamp. Och Emma Green överraskade med ett VM-brons i höjdhoppet.

Nu är det herrarna som tagit över och har alla medaljchanser.

Jag hittar inte en enda på damsidan. Det vore en riktig skräll i så fall.

Och när jag ska hitta det senaste manliga svenska VM-guldet i friidrott får jag backa ända till Paris 2003, då Christian Olsson vann tresteget.

Och innan honom var det Patrik Sjöbergs höjdguld i Rom 1987.

Totalt två svenska herrguld sedan starten 1983.

På sexton VM.

Nu kan det bli två i det sjuttonde.

Räddningen för svensk friidrott

Det är en ny trend i ett friidrottsland där damerna alltid legat i framkant och tagit sex av de totalt åtta svenska VM-gulden och där Carolina Klüft är ensam om tre.

Men något säger att både Mondo och Daniel Ståhl kan vara uppe i samma facit när deras karriärer över.

De är räddningen för svensk friidrott just nu och kommer att vara det i åratal framöver.

Ingen har nått sin fulla potential och båda är tillräckligt kaxiga och medvetna om sin utvecklingspotential att världsrekorden är ett givet mål.

Jag gillar det.

Och jag tvivlar inte en sekund på att Ståhl kan dra iväg den där diskusen en bra bit över 74 meter redan nu en dag när vindarna och bär, eller att Mondo hoppa 6,20-6,25 i en framtid.

Vi talar alltså inte om några putsningar, utom rejäla kapningar i så fall.

Det är internationellt att hitta några riktiga stjärnor.

Kan Mondo fylla Botls lucka?

Det är inför ett VM som detta man verkligen inser vad Usain Bolt betydde för friidrotten.

Det här är första gången han inte är med i ett VM sedan 2003 och saknaden är enorm.

Kan Mondo fylla den luckan?

Han är faktiskt en av VM:s absolut största stjärnor idag och i en gren är som stekhet. Han har karisma nog för att ändå fylla den del av den luckan.

Det är ändå lite friidrottsfeber för svensk del. Det kan bli några skrällmedaljer och det är inte ofta man kan säga så.

Och för norsk.

Jag träffade den alltid lika trevliga Karsten Warholm på onsdagen, världsstjärna och regerande världsmästare på 400 häck. Och bröderna Jakob och Filip Ingebrigtsen har slagit sig in bland de bästa i världen på 1500 meter och spräckt den afrikanska dominansen.

Det är helt makalöst egentligen.

Det är bara Finland av de nordiska länderna som inte är med i matchen längre. Inte ens i spjut.

När jag frågade en finländsk kollega om deras medaljchanser här i VM blev svaret lika kort som talande:

0+0=0.