Emma Green: ”Det känns naivt”
Uppdaterad 2019-09-27 | Publicerad 2019-09-26
DOHA. Du får inte kyssa vem du vill, du får inte vara vem du vill och du får inte kritisera vem du vill.
VM arrangeras återigen i ett land med kraftiga brister vad gäller grundläggande mänskliga rättigheter.
En svensk friidrottare vet bättre än andra vad som kan ske om man sätter en nagel i ögat på styret.
– Jag ångrar ingenting, men det känns också naivt att jag inte hade ett konsekvenstänk, säger Emma Green.
Emma Green minns hur hon tänkte inför damernas höjdhoppskval vid VM i Moskva 2013. Då när hon på hotellrummet målade naglarna i regnbågens färger som en tyst, men tydlig, protest mot anti-gaylagarna i Ryssland.
Det handlade aldrig om att vilja bli en ikon för hbtq-samfundet eller att hamna i fokus för hela världens blickar.
– Jag tänkte bara utifrån mig själv, jag ville visa vad jag tyckte. Det kan kännas naivt att jag tänkte så, men som svensk är det så självklart. Alla ska få älska vem den vill och göra som man vill. Hade jag tänkt lite längre hade jag kanske landat i att inte göra det, säger hon.
Samtidigt är hon tydlig:
– Jag ångrar verkligen inte att jag gjorde det ställningstagandet.
”Borde vara ett krav”
Nu, drygt sex år senare, är hon sedan ett par år en före detta höjdhoppare. Friidrotts-VM blir något att följa på tv när dottern Bente har somnat. Men för de aktiva friidrottare som åker till Qatar är läget inte helt olikt det i Moskva, bara värre. Man tävlar i är ett land där homosexualitet är straffbart med fängelse i sju år, där lagstiftningen till stor del bygger på sharialagar och där kritik mot den styrande emiren, shejk Tamim bin Hamad al-Thani, är förbjuden.
Emma Green suckar lite när tänker på det faktum att IAAF placerat VM i Doha, mänskliga rättigheter borde vara utgångspunkten, menar hon.
– Jag tycker det borde vara någon slags krav, men det är det som är det svåra. Det är så krävande att anordna de här stora mästerskapen och det ställer väldigt höga krav på nationer som får chansen. Jag skulle önska att det bara vore ”bra länder” som anordnade men så blir det inte för det saknas resurser och uppbackning.
”Tar fokus”
Hon säger att de aktiva som nu sitter i Doha och funderar på om de ska höja rösten, måla en regnbågsflagga eller visa sin kärlek öppet under mästerskapet måste förstå att det sätter dem i en svår situation.
– Alla idrottare åker till VM för att prestera, det är det vi valt att hålla på med. Vi väljer inte var VM ska utspela sig. Du är där för att prestera, inte för att vara politiker.
– Men känns det rätt för en själv och man tycker det är en viktig fråga tycker jag man ska det. Från mitt perspektiv så var Moskva mitt sista VM och jag klarade ändå av att prestera på mästerskapet. Att jag gjorde det här i kvalet gjorde det viktigt för mig att prestera bra. Det blev en tändvätska, att jag inte gjorde det här för uppmärksamheten. Men man måste vara beredd på att det kommer ta fokus från annat, från din prestation.