Duplantis om världsrekordet: Svårt att ta in

helskärm

Som liten kille lekte han precis det som utspelade sig i Paris.

Verkligheten på Stade de France blev ändå något helt annat.

– Om jag inte överträffar det här ögonblicket i min karriär, då är jag ganska okej med det, säger Armand Duplantis efter OS-guldet och världsrekordet.

OS-final, guld och världsrekord i sista hoppet.

Det var delar av miljön som Armand Duplantis i fantasin målade upp när han lekte stavhoppare på baksidan av barndomshemmet i amerikanska Lafayette, Louisiana.

På Stade de France i Paris-OS blev allt verkligt.

Och mycket, mycket bättre.

– Jag tror att jag har visualiserat det här ögonblicket en miljon gånger i mitt liv, säger han.

Svårt att ta in

Ändå blev han tagen av stunden.

Efter att ha säkrat OS-guldet på sex meter såg han till att ta det olympiska rekordet, 6,03 av brasilianen Thiago Braz i Rio de Janeiro 2016, med ett 6,10-hopp.

Sedan höjdes ribban till världsrekordhöjden 6,25.

Redan då gick ett sus i publiken.

Sedan blev stämningen allt mer elektrisk.

80 000 åskådare levde sig in i hoppningen och såg till att göra allt de kunde för att lyfta svensken – som var ensam kvar av alla tävlande – över ribban.

På tredje försöket gick det vägen.

– Ärligt talat så är det svårt att ta in. Men jag tror inte att det kan bli mycket bättre än det här... Det var helt fantastiskt, säger han

Öronbedövande jubel

24-åringen exploderade av glädje tillsammans med åskådarna. Ljudnivån på arenan blev öronbedövande. Mitt i allt rusade Duplantis fram till familj och vänner, gav flickvännen en kyss, kramade om sina föräldrar och fransmannen Renaud Lavillenie. Sedan svepte han in sig i svenska flaggan, pekade på bröstet och tittade in i tv-kamerorna.

– Jag visste att jag kunde göra det men när det faktiskt händer...

– Stödet var helt galet från allihopa. Jag gissar att det var ganska bra tv där hemma i Sverige också.

Några minuter efter glädjevrålet från alla håll och kanter blev det tyst.

Knäpptyst.

Men bara för en kort stund.

För när Armand Duplantis sedan ringde i OS-guldklockan exploderade Stade de France i fullkomlig eufori igen.