Historiska förändringen i OS: "Är lite kluven"

Friidrotten inför prispengar i årets OS.

Sveriges olympiska kommitté (SOK) är skeptiska.

– Jag tycker att det är en knepighet att man inför prispengar i vissa idrotter och inte i andra, säger truppchefen Peter Reinebo.

Det slog ned lite som en nyhetsbomb i april. Som första förbund inför friidrotten prispengar vid OS i Paris.

Ett guld i sommar ger drygt 500 000 svenska kronor i kassan och planen är att samtliga friidrottsmedaljörer i nästa sommar-OS, Los Angeles 2028, ska belönas med en summa pengar.

En förändring som bryter ny mark i den olympiska historien – och som vissa spår kan leda till ringar på vattnet inom andra förbund.

”Det här är en fortsättning på resan vi startade 2015, där alla pengar World Athletics får från Internationella olympiska kommittén (IOK) går direkt tillbaka till vår sport”, sade Sebastian Coe, ordförande för det internationella friidrottsförbundet i ett uttalande.

”Tycker att det är en knepighet”

Från svenskt håll är man däremot tveksamma kring förändringen.

– Jag är lite kluven. Jag tycker att det är en knepighet att man inför prispengar i vissa idrotter och inte i andra, säger Reinebo.

Under de antika olympiska spelen belönades vinnaren med en krans av olivträd. Men sedan OS 1908 i London har de tre bästa idrottarna fått en medalj i guld, silver och brons. IOK har inte delat ut några vinstpengar och inte heller i Sverige har SOK belönat medaljörerna.

Genom åren har IOK ofta fått kritik för detta.

– Jag tycker att den kritiken är fel. IOK satsar ganska mycket pengar på de internationella förbunden. De internationella förbunden ordnar inte bara tävlingar utan även utvecklingssatsningar och camper, framför allt för länder som inte själva har resurser, säger Reinebo.

Han fortsätter:

– Och IOK satsar också pengar på oss, alltså nationella olympiska kommittéer. Vi satsar också på aktiva och topp och talang-aktiva. Det innebär att man satsar på de som har nått resultat och de som är på väg framåt.

”Förstår att det finns en attraktivitet”

Reinebo menar att det finns en viss problematik i att prispengarna bara går till några få aktiva. Idrottare som dessutom ofta redan har det ganska gott ställt ekonomiskt.

– Jag förstår att det finns en attraktivitet i det och det är naturligtvis inte så att aktiva inte är värda de pengarna. Men jag skulle nog hellre se att man använder pengarna lite bredare till fler och framför allt för de som har större behov, säger han.