Sålde sina OS-kläder: "Klarade mig hela hösten"

För första gången ska Kajsa Bergqvist leda de svenska friidrottarna i OS. Hon berättar säkert för dem hur det är att ta medalj och hur det är att bo i OS-byn.

Och kanske även historien om utauktioneringen av OS-kläderna.

– Det blev en jättebra liten kassa, säger hon.

Den förra höjdhopparen OS-debuterade i Atlanta 1996. Den då 19-åriga Kajsa Bergqvist lyckades inte ta sig vidare till final. Men åkte ändå till höstterminen på college i Dallas som en vinnare.

Hon hade auktionerat ut en hel del OS-kläder innan hon lämnade Atlanta.

– I Atlanta fick vi otroligt mycket grejor och jag insåg att jag inte kunde använda alla de här kläderna. Så innan jag åkte hem gick jag in i Centennial Park och ställde mig på en mur och startade en auktion, säger hon.

– Amerikanerna var som tokiga i alla minnessaker som hade med deras hemma-OS att göra. Jag började med en t-shirt, höll upp den och ropade ut ”swedish olympic team, 20 dollar”. Det kom allt fler människor och budgivningen fortsatte, 25, 30 dollar. En jacka sålde jag för 300 dollar. Det blev en jättebra liten kassa som jag tog med till Dallas där jag pluggade. Jag klarade mig hela hösten på den där auktionen.

”Känner en trygghet”

Bergqvist tog sedan OS-brons i Sydney 2000, men precis inför OS 2004 slet hon av hälsenan och missade OS i Aten.

Nu är hon förbundskapten för det svenska friidrottslandslaget och hennes erfarenheter av att ha deltagit i OS kan bli guld värda för hennes adepter.

– Allt jag själv har fått uppleva av mästerskapssammanhang ligger ju i min kunskapsbank, sen funkar inte alla som jag. Det gäller att lyssna, vad har varje individ för förväntningar och krav. Men jag känner en trygghet i att ha varit i många olika zoner, som aktiv med den pressen och allt runtomkring och sedan har jag jobbat på mediasidan också i nästan tio år med SVT. Alla erfarenheter försöker jag bygga in i mitt ledarskap.

Det största att vara med om

Hon säger att OS är det största att vara med om som aktiv.

– Inget snack om det. Det är historien och att det är vart fjärde år skapar en extra grej med det. Att vara med i OS och vara en del av ett större landslag. Du representerar dina lagkamrater som är volleybollspelare, brottare, fotbollsspelare och alla andra. Det är också en otrolig känsla att få möta hela världens idrott i OS-byn. Rent tävlingsmässigt skiljer det inte så mycket från ett VM men det är allt runtomkring och den lilla extra prestigen att kunna ta ett OS-guld, en OS-medalj eller ta sig till OS-final eller vad man har för målsättning.