"Han såg alltid det vackra i livet"

Tillsammans skrev de boken ”En underbar resa”. Men Sven-Göran Eriksson hann aldrig se boken i tryck.

– Allt fick en annan vändning med sjukdomen förstås, säger författaren och barndomsvännen Bengt Berg.

På fredag begravs ”Svennis” i Fryksände kyrka i Torsby.

Bengt Berg, som ska hålla ett minnestal efter begravningen, minns en folklig man som aldrig tappade bort sin värmländska bakgrund – men som också vågade ta ut svängarna.

– Han skämdes inte för att han var framgångsrik, men ändå så steg det honom inte åt huvudet. Och han såg alltid det vackra i livet, säger han.

De båda träffades i Torsby som ungdomar. Bengt Berg och Sven-Göran Eriksson hade sporten gemensamt och blev vänner.

I vuxen ålder var kontakten sporadisk men när ”Svennis” flyttade hem till Värmland började de ses hemma på hans gård för att dricka kaffe.

Såg bordtennisfinal

Stunder som senare skulle mynna ut i boken ”En underbar resa” som släpps 23 september.

– Vi inledde våra seanser med kaffe och prat om fotboll, livet, vår gemensamma barndom, lilla Torsby och skogen. Men det blev en väldigt märklig situation när sjukdomen upptäcktes så klart, säger Bengt Berg.

Senast han var hemma hos Sven-Göran Eriksson var i somras för att se OS-finalen i bordtennis mellan Truls Möregårdh och Fan Zhendong.

– Han låg i sängen och tittade. Sjuk hade han ju varit länge men då var han mycket svagare än innan. Då kände man att det var nära, säger Bengt Berg.

Pratade ni någonting om döden?

– Det gjorde vi. Han var väldigt klarsynt men ömkade aldrig över sitt öde. Jag sade att om man tänker sig en fotbollsmatch som aldrig tar slut, så skulle den vara totalt meningslös. Kanske i viss mån består våra livs värde i att det inte är för evigt. Den bilden tog han emot med ett leende.

”Hann läsa texten”

Han fick väldigt mycket kärlek på slutet. Vad sa han om det?

– Han tyckte det var fantastiskt och han fick energi av det. Det är ju nästan som att få vara med på sin egen begravning, säger Bengt Berg.

Sven-Göran Eriksson gick bort 26 augusti – en knapp månad före den nya boken skulle släppas.

– Han hann i alla fall läsa texten innan den skickades till förlaget för redigering. Det kändes bra. Men finast hade det så klart varit om han hade fått vara med när själva boken dimper ner. Men så blev det inte, säger Bengt Berg.