”Universums tråkigaste plats”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-22
Använda barnblöjor i resväskan, flygplansmotorer som stannar och en sällskapsreselegendar på sin första charter. Här är kändisarnas värsta och bästa resminnen.
Lasse Anrell, krönikör på Sportbladet.
Värsta resminne:
Capri, utanför Neapel. Det måste vara världens mest överskattade resmål, och det minst romantiska. Först har man båtresan dit när folk nästan spyr av de groteska vågorna. Sen har vi Axel Munthes ställe som var så ohyggligt tråkigt. Det måste vara universums tråkigaste plats.
Drömresmål:
Paris. Jag har varit där 100 000 gånger, men det är en stad jag aldrig tröttnar på. Man kan gå hur mycket som helst och man kan gå på vilken restaurang som helst. Jag fattar inte ett ord av vad de säger, men det är ändå knäckande fascinerande.
Jan Eliasson, politiker (S) och toppdiplomat.
Bästa resminne:
Jag har besökt över 100 länder så det finns lite att fundera på.
Men det trevligaste minnet är vår förlovningsresa när jag och min hustru åkte till Korsika. Vi hyrde en liten bil, åkte runt till härliga värdshus och fantastiska stränder. Sen var vi ju nyförlovade också, så det var positiva vibrationer.
Drömresmål:
Jag har faktiskt aldrig varit i Trosa. Jag har varit i Ulan Bator och jag har varit i Burma, men aldrig i Trosa. Det verkar mysigt med ån som rinner igenom och Bomans Hotell, och det är ju bara sju mil härifrån.
Magnus Sundholm, Aftonbladets utsände i Los Angeles.
Värsta resminne:
Det är nog när jag var på ön Moorea i Franska Polynesien, den elfte september 2001. Det var min första semester på fem år och då lyckades jag åka när den värsta terroristattacken i modern tid slår till. Det var dessutom en av de sista nationerna att få flygtillstånd, så jag blev kvar i tio extra dagar samtidigt som hemmaredaktionen ringde och i princip tyckte att jag skulle ta en båt hem.
Drömresmål:
En rundresa i södra Italien. Det har jag alltid tänkt att jag skulle göra, men det har aldrig blivit av.
Johanna Toftby, frisör.
Bästa resminne:
Egentligen är det alla resor med mina barn, men ett speciellt minne jag har är från början av 90-talet när jag var i USA en månad med min mormor och morfar. Vi var i New York och såg Frihetsgudinnan, Empire State Building, och stod längst upp på World Trade Center. Sen flög vi ner till South Carolina och reste runt.
Drömresmål:
Nu när tjejerna har blivit så stora skulle jag vilja åka till USA igen och visa dem Manhattan. De har ju sett det mesta på film redan, och de gillar fart och fläkt.
Lasse Åberg, sällskapsreselegendar.
Bästa resminne:
Mitt mest otroliga resminne är min första charterresa som jag köpte på Ungdomens resebyrå 1958 för 250 kronor.
Det var helt fantastiskt. Först flög vi från Bromma till Köpenhamn, sen från Köpenhamn till Basel och till sist Nice. Sen fick vi åka buss därifrån till San Remo i Italien. Det var ju en enorm upplevelse, men det är fortfarande ett mysterium varför två 18-åringar valde att åka till blomsterrivieran.
Drömresmål:
Jag skulle gärna vilja se Machu Picchu, den gamla Inkabyn på 3000 meters höjd, det har inte blivit av.
Jarmo Heinonen, ”Robinson-Jarmo”.
Värsta resminne:
Jag lånade pengar för att åka till Malta när jag muckat. Det var den sämsta resa jag gjort. Jag hamnade på ett skithotell och det regnade hela tiden. Sedan tog det två år att betala av den där resan, så jag blev påmind om den hela tiden.
Drömresmål:
Australien och Nya Zealand. Jag har sett bilder från Nya Zealand och det ser varmt och vackert ut. Det verkar vara väldigt trevligt folk där också. Men jag har inte haft tid att åka. Jag vill helst göra en längre resa och vara där i två månader om jag ska åka.
Lottie Knutsson, informationsdirektör Fritidsresor.
Bästa resminne:
När jag snorklade med min lilla tjej, när hon var sex år. Det var första gången hon snorklade.
Vi var på Maldiverna och hade turen att se rocka, revhaj och sköldpaddor. Att få uppleva det med henne tätt intill mig var en ren lyckoessens.
Drömresmål:
Jag har tre drömresmål. För sol och bad så är det Maldiverna, att få snorkla med sköldpaddor och Nemo. För safari är det Botswana, i Okawangadeltat, med elefanter och lejon. Det tredje är Guatemala, som jag är väldigt nyfiken på, men aldrig varit i.
Siw Malmkvist, artist.
Värsta resminne:
– Från Skavanger till Oslo, när jag åkte propellerplan och upptäckte att ena propellern stod stilla. Jag sa till flygvärdinnan, men hon svarade att vi har ju en till, så hon var iskall. Sen kom vi ju ner till slut i alla fall.
Drömresmål:
Kanske till Italien. Jag skulle gärna åka tåg hela vägen ner, så kan man se Europa innan man kommer fram. Ungern skulle jag också gärna åka till.
Frank Andersson, brottarlegendar.
Värsta resminne:
Rhodos och Cypern. Inga höjdarresor, bara fylla i sju dagar, det var lite väl hårt även för mig, haha. Det som fanns runt omkring passade inte mig.
Drömresmål:
St. Bartolomeus i Karibien. Det är mitt bästa resminne och drömsresmål, dit åker jag gärna igen. Vi slappade, badade, solade, åt gott och bodde i ett fantastiskt fint hus som vi hyrde.
Hasse Aro, programledare.
Bästa/värsta resminne:
Vi skulle filma i en liten by i Tanzania, och av olika anledningar blev vi tvungna att sova kvar.
Jag blev då erbjuden att sova hos en familj i deras hydda, och blev aningens förvånad när det visade sig att jag och mannen skulle sova i samma säng. Det blev en lång natt... haha.
Drömresmål:
Jag har tre länder kvar, sen kan jag lämna in. I och med att jag jobbade med Robinson så fick jag besöka många mindre, lite ovanliga länder, men har några stora kvar och det är Indien, Kina och Japan.
Sharon Dyall, musikalartist.
Värsta resminne:
Jag bråkade med min bästa kompis när vi var på Teneriffa och hon blev så arg på mig att hon packade min väska full med använda barnblöjor. Men vi blev sams igen. När jag öppnade väskan började jag gapskratta.
Drömresmål:
Kalifornien, därför att det finns otroligt mycket läckert att göra där året runt. På vintern är det perfekt för snowboard och Lake Tahoe är otroligt vackert.
”Det var en mäktig utsikt ”
Renata Chlumska är en av landets främsta äventyrare och hennes resor har gått över stora delar av världen. 1999 var hon första svenska att bestiga Mount Everest.
Hur var det att komma upp på världens högsta berg?
– Det var en mäktig utsikt. Man ser jättelångt och kan nästan ana jordens rundning i horisonterna. Söder ut såg vi Nepal och mot norr finns Tibetanska platån. Min ambition var att bestiga toppen utan syrgas, men vädret gjorde att jag ändå använde syrgas.
Hur ser det ut på toppen av Mount Everest?
– Det är berg, sten, glaciärer och snö. Vi startade bestigningen på natten, då det nästan är svart ute bortsett från skenet från stjärnorna. Men när solen sedan går upp får det landskapet att bli alldeles skimrande. Det är jättevackert.
Och vad gör man när man väl kommit upp?
– Vi stannade där i ungefär en halvtimme. Man pustar ut, gratulerar varandra och tar lite bilder. Men egentligen är ju bara halva expeditionen gjord eftersom man ska ner också.
Men uppvägen är väl jobbigast?
– Ja, den är mer fysiskt krävande. Men man får inte tappa koncentrationen när man går ner. Det är också krävande och slappnar man av för mycket är det lätt att ramla.
Du har ju varit i rätt många asiatiska länder, har du någon favorit?
– Nepal är mitt favoritland. Där finns en oslagbar natur och jag har många vänner där. Det är ju ett väldigt fattigt land, men de har en rikedom i naturen. Tyvärr kommer det ju inte folket till gagn.