Borde inte Sverige ha en lag som förbjuder sexism?
Varje morgon kör jag mina barn från vårt hus i centrala Bryssel till skolan. Den här morgonen är det Doris Day på radion. ”If you don't have a dream”, sjunger hon uppfordrande ”how you gonna make a dream come true?”.
Och när låten tonat bort är det nyheter. En belgisk domstol har dömt en man för ”sexism på offentlig plats”. I Belgien är det nämligen särskilt straffbelagt att bete sig sexistiskt.
Vad var det som hade hänt? En man körde mot rött ljus och stoppades av polisen. Mannen förklarade att han ”vägrade att prata med en kvinna” och att den kvinnliga polisen (som han vägrade prata med) ”borde skaffa sig ett jobb som passade en kvinna”.
Och när det inte hjälpte förtydligade han genom att säga att hon var ”en jävla hora” som skulle ”hålla käften”.
Den belgiska domstolen dömde ut maxstraffet. Sexisten fick 3 000 euro i böter. Rödljus-boten fick han så att säga på köpet.
”Vi är det enda land i världen där sexism är uttryckligen kriminaliserat”, säger radioreportern stolt. Hon nämner inte att lagen är fyra år gammal och att det är första gången någonsin den tillämpas sedan den infördes.
Jag har inte hört en enda svensk politiker eller tyckare föreslå en sexistlag. Det är nog bara en tidsfråga, eller så har jag inte lyssnat tillräckligt noga, för så här i valtider står de ju vanligtvis på rad för att försäkra oss om att bla-bla-bla strängare lagar, bla-bla-bla utvidgat straffansvar, längre straff, fler åtal och fler fällande domar. (Och resurser. Jag har ett blodkärl i min vänstra tinning som hotar att spricka varje gång någon lovar utökade resurser. Den buktar den där ådern, minst ett par gånger om dagen.)
Sexism alltså. Borde inte Sverige ha en lag som uttryckligen förbjuder sexism? Det är väl ändå Sverige och inte Belgien som ska ligga i framkant när det gäller att försvara kvinnans rättigheter? Eller tycker jag att lite kss-kss och vissel-vissel och ska-du-verkligen-vara-ute-så-här-sent-alldeles-ensam är fåniga banaliteter? Se det som en komplimang, gumman! Vill du inte ha lite sällskap?
Jag tror på juridiken. Jag är övertygad om att rättsväsendet är mänsklighetens bästa uppfinning för konflikthantering. Juridiken är liksom min religion och mänskliga rättigheter mina budord. Det är de jag vänder mig till om jag inte vet hur jag ska analysera en fråga och i de fall systemet inte fungerar skyller jag på prästerskapet, det vill säga de som ska tillämpa lagarna men av olika skäl inte gör det, eller inte gör det på rätt sätt.
Ändå är det korta svaret nej. Nej, jag tycker inte att sexism är acceptabla banaliteter och nej, jag tycker inte att man bör komplettera den lagstiftning som redan finns (ofredande till exempel) och införa en speciell sexistlag i Sverige. Det är nämligen med lagtext som det är med alla berättelser, de måste kännas meningsfulla för att vi ska orka lyssna. Och vet vi – redan från början – att lagen aldrig skulle tillämpas i praktiken (de sexistiska rötäggen är för många och resurser är inte kranvatten), då kan man skita i lagen. Annars finns risken att folk tappar tron på rättssamhället helt och hållet.
Och om just precis den frågan: varför vi tappar tron på rättssamhället, tänkte jag prata mycket om i fortsättningen. Nu kör vi!
Apropå andra sorts drömmar. Jag skrev en lista över saker jag absolut måste göra innan sommaren:
Mammografi
Cellprov
Tandläkaren
Nya glasögon
Skrapa bort ansiktsvårta
Kolla kolesterolet
Köpa ny baddräkt.
Jag vet inte vad ni tycker. Men det känns inte som om det blir en stringbikini.
Apropå sexism. En undersökning visar att 98 procent av kvinnorna som bor i Bryssel har utsatts för sexism på offentlig plats. Hur de resterande två procenten har klarat sig framgår inte. ”De kanske har hållits inlåsta i Marc Dutroux källare”, säger jag till äldsta dottern. Hon skrattar inte.