Bidens fåfänga gav Trump segern
NEW YORK. När Biden valdes 2020 var det med den uttryckliga inställningen att han bara skulle sitta i fyra år. Men fåfänga och hybris högg tag i presidenten.
Hade han i god tid annonserat att han inte ställde upp hade partiet kunnat få fram en bättre och mer populär kandidat än Harris.
Nu gick partiet på en historisk mina och får gräva djupt för att hitta en väg framåt.
”The blame game” har startat. Ledande demokrater och partiaktivister börjar peka finger åt varandra i ett försök att hitta förklaringar till att det som på förhand såg ut som ett jämt val slutade med en storseger för Donald Trump.
Trump krossade demokraterna i viktiga delstater där de alltid brukar vinna. Han ser ut att vinna alla vågmästarstaterna.
Detta trots alla åtal som hänger över honom och minnet av de fyra kaotiska åren när han styrde senast.
Demokraterna spenderade mer än dubbelt så mycket pengar i valkampanjen som Trumpsidan. Med ett så stort negativt pengagap ska det inte gå att vinna.
En stor del av ansvaret faller tungt på Joe Biden.
Alldeles för länge levde han i tron att det bara var han som kunde besegra Trump. Om Biden tidigt deklarerat att han inte ställer upp för omval hade demokraterna haft tid att få fram den bästa kandidaten genom primärvalen i början av året.
Då hade de riktigt tunga namnen varit beredda att utmana vicepresident Kamala Harris. I debatter och valmöten hade den bästa kandidaten mejslats fram.
Nu fick Kamala Harris oförberedd stafettpinnen i handen mindre än tre månader före valet.
Hon gjorde inte på något sätt bort sig. Tvärtom lyfte hon med uppgiften och gjorde en hyfsad valrörelse. Men hon var inte rätt kandidat för att besegra Trump.
Förknippad med Biden
Hon var dessutom alltför hårt förknippad med Biden och hans politik de senaste fyra åren. Fyra år under vilka många amerikaner fick det ekonomiskt mycket sämre.
Det började vända före valet men upplevelsen hos många amerikaner var att Biden förde en misslyckad ekonomisk politik.
I slutänden är det människors plånböcker som spelar störst roll. Så är det i val efter val.
It´s the economy, stupid!, som Bill Clintons chefsstrateg sa när Clinton besegrade Bush den äldre.
Med en kandidat som kunnat distansera sig från Bidens politik hade demokraterna haft en bättre chans.
De demokratiska väljarna visade redan i primärvalen 2020 att de inte tyckte Kamala Harris höll måttet. Hon drog sig ur tidigt eftersom hon fick så få röster.
I årets val satsade demokraterna hårt på att abortfrågan skulle mobilisera inte bara de egna väljarna att gå och rösta utan även republikanska kvinnor som ville försvara aborträtten.
Taktiken fungerade i mellanårsvalet 2022 när Högsta domstolen precis avskaffat aborträtten. Men så blev det inte 2024. Abortfrågan spelade inte den avgörande roll som många demokrater hoppades att den skulle göra.
Könsbyte stridsfråga
Det gjorde däremot demokraternas alltmer extrema inställning till könsbyte och transfrågor.
USA är ett väldigt konservativt samhälle. Särskilt utanför storstäderna. Jag vet inte hur många väljare jag träffat de senaste veckorna som varit upprörda över demokraternas planer på att göra det lättare för ungdomar att genomföra könsbyte utan föräldrarnas godkännande. Minst lika många har varit starkt kritiska till att män ska få tävla mot kvinnor i idrottslag bara genom att hävda att de känner sig som kvinnor.
Många amerikaner upplever dessa åtgärder som extrema och att de drivs av en liberal elit långt bort från vanliga människors vardag.
Några frågar sig om det varit bättre att låta Biden vara kvar som kandidat. Kanske hade han slagit Trump.
Efter att ha följt Trump och Harris i valrörelsen tror jag det är rent önsketänkande.
Visserligen har även Trump blivit äldre men han har en energinivå som Biden inte är i närheten av. Biden hade inte klarat en valrörelse i det tempot. Det hade blivit repris på debattkatastrofen i juni.
Påläggskalvar
Jag utgår ifrån att Harris genom sin brakförlust är körd som partiets kandidat i valet 2028. Demokraterna behöver hitta ett nytt stjärnskott av Barack Obamas kaliber. Än finns ingen självklar sådan utmanare.
Men när ingen länge behöver ta hänsyn till Biden eller Harris är det många demokrater som kommer att vilja kliva fram i rampljuset och pröva sin lyskraft.
Gavin Newsom, guvernör i Kalifornien tillhör favoriterna. Men även guvernörerna Gretchen Whitmer i Michigan och Joe Shapiro i Pennsylvania nämns flitigt som möjliga presidentkandidater.
En annan är Pete Buttigieg, nuvarande transportministern. Men är USA verkligen redo för en homosexuell president? Med tanke på konservatismen i sociala frågor är det klart tveksamt.
Att Biden och Harris var allt demokraterna kunde komma upp med visar hur svårt partiet har att hitta en ny Kennedy, Clinton eller Obama.
Republikanerna har sin framtid utstakad. Givetvis beror det lite på hur Trumps andra period faller ut men vicepresident J D Vance är republikanernas kronprins.
Det krävs att demokraterna kan hitta någon som kan matcha honom.