Två ska bort – gissa vilka?
Lena Mellin: Här är bilden av det inhumana Sverige
Det här borde vara bilden av Sverige.
Ett lag med Kalles kaviar-lintottar och svarthåriga grabbar som gillar fotboll och lirar ihop.
Men två ska bort.
Gissa vilka?
Det kom ingen ljusdrottning till familjen Arustamjan/Danielian i år. I en gryningsräd på Luciamorgonen hämtades familjen av polisen och flögs till Armenien.
Familjen har bott i Sverige i tio år, de senaste sju i lilla Ånge i Västernorrland. Mamma jobbade på Ica och de tre pojkarna gick i skolan. Alla tre spelade fotboll i Ånge If.
För nära fyra år sedan bestämde Migrationsdomstolen att familjen skulle utvisas. Men ingenting hände förrän halv sju i går morse.
Sverige berömmer sig internationellt för att föra en human flyktingpolitik. På regeringens hemsida säger Tobias Billström (M) att ”vi måste skapa fler vägar för människor som vill komma till Sverige och arbeta här”.
Familjen Arustamjan/Danielian kom inte till Sverige på ett reguljärt sätt. De kom hit som flyktingar och tog alltså, för att uttrycka sig som migrationsministern, en annan väg. Men de ville stanna och skapa sig ett nytt liv i vårt land.
Men det svenska svaret blev nej.
Tyvärr dröjde det i hela tio år, år som barnen använt till att rota sig här.
Sverige var ett av de länder som drev på för FN:s barnkonvention 1989. Den är i dag en del av den internationella folkrätten.
Enligt artikel tre ”ska barnets bästa komma i främsta rummet”. På vilket sätt främjar utvisningen av barnen Danielians deras bästa? Inget, såklart.
Enligt Migrationsdomstolen är familjen sannolikt ryska medborgare. Men de utvisades till Armenien eftersom det ”inte kan uteslutas att familjen är medborgare i Azerbadjzjan eller Armenien”.
Svenska myndigheter vet alltså inte om familjen är medborgare i något land överhuvud taget. Ändå utvisas de.
Enlig barnkonventionen ska Sverige ”tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar”.
Det är pojkarna Danielians bekymmer. De har fel föräldrar eftersom mamma och pappa inte får bo i Sverige. Alltså får inte barnen det heller.
I utlänningslagen finns sedan 2006 en bestämmelse om ”synnerligen ömmande omständigheter”. Om inte barnkonventionen kan hjälpa barnen Danielian så kanske den paragrafen kan göra det?
Icke. Pappan i familjen har visserligen tvångsvårdats eftersom han ansågs löpa kronisk risk att ta livet av sig. Det skulle kunna varit synnerligen ömmande om det funnits ett läkarintyg. Men det finns inte. Det finns bara journalanteckningar. Bad luck.
Att bli väckta halv sju på morgonen och 3,5 timmar senare fraktas iväg i chartrat plan till ett land där pojkarna Danielian eventuellt aldrig satt sin fot är inte heller tillräckligt för att vara en synnerligen ömmande omständighet.
Det är nämligen inte säkert att det skadar barn att följa sina föräldrar till ett annat land, säger domstolen Nej, självklart inte. Det beror givetvis på omständigheterna.
Det är inte ens säkert att flytten orsakar barnen ”bestående skada”. Alltså är det ingen fara enligt Migrationsdomstolen. Goa gubbar och tanter.
Folkrätten, som barnkonventionen, hindrar inte utvisning av barn som pojkarna Danielian. Svenska paragrafer om synnerligen ömmande omständigheter gör det inte heller.
Svensk flyktingpolitik utger sig för att vara human. I verkligheten ser det annorlunda ut.
Fråga Haik, 17, David, 15 och Valerik, 13.