Tre skäl att Boris vann – och två varningar
Boris Johnsons taktik lyckades till hundra procent. Motståndaren Corbyns var katastrofal.
Det finns åtminstone tre skäl till att de konservativa vann en jordskredsseger.
Men mitt i segeryran finns det flera orosmoln och skäl att utfärda två varningar.
För Boris Johnson är den klara valsegern en personlig framgång. Han har ofta framstått som lite av en pajas, inte minst i valrörelsen. Men det är uppenbart att han varit på samma våglängd som en klar majoritet av väljarna.
Här är tre skäl till Tories storseger:
1. Boris Johnson satsade på att göra brexit till den enda valfrågan. Inför folkomröstningen hade lämna-sidan som Johnson ledde en lysande slogan i ”Ta tillbaka kontrollen”. Nu lyckades Johnson och hans strateger en gång till.
Premiärministern hamrade in budskapet ”Let’s get brexit done”, ”Låt oss få brexit avklarad”. En lika effektiv valslogan.
Därmed fångade han en djup känsla hos det brittiska folket att striden om brexit pågått länge nog. En majoritet var trötta på den förlamning som landet hamnat i. Man ville komma framåt. Till och med många som egentligen ville stanna kvar i EU ansåg det viktigare att få brexitfrågan undanstökad för att kunna gå vidare.
Tack vare det lyckades han få många Labourväljare att rösta på de konservativa i stället. Valet blev i praktiken en andra folkomröstning om brexit.
2. Motståndaren Jeremy Corbyn valde en som det skulle visa sig katastrofal strategi. Nästan hela Labours ledning, möjligen Corbyn undantagen, är för att stanna kvar i EU. Men massor av Labourväljare röstade i folkomröstningen för att lämna.
I ett försök att inte stöta bort väljare så valde Corbyn att likt en struts stoppa huvudet i sanden. Han försökte helt enkelt låtsas som att brexit inte existerade trots att alla andra insåg att det var huvudfrågan i valet.
I stället försökte Corbyn få valet att handla om de konservativas åtstramningspolitik och nedmontering av det sociala skyddsnätet. Han lade också fram ett valprogram som skulle ha fört landet långt till vänster med åternationaliseringar av viktiga samhällsverksamheter som järnvägen.
Det var en katastrofal taktik. Corbyn är dessutom illa omtyckt av många Labourväljare.
Labour gör sitt sämsta val sedan andra världskriget. Corbyn har redan meddelat att han inte kommer att leda partiet i nästa val men fortfarande är det oklart hur snabbt han kommer att avgå.
3. Johnsons person visade sig vara en stor valvinnare. Han tillbringade valrörelsen med att åka runt på olika jippobetonade valmöten. Han poserade som mjölkman och fiskförsäljare. Han bakade paj och jonglerade med en fotboll. Det var knappast en seriös valrörelse men det gjorde att han framstod som en vanlig och mänsklig person. En kille som många kunde tänka sig ta en öl med på puben.
Johnson visade många av de här folkliga kvaliteterna när han lyckades bli borgmästare i det annars Labourdominerade London. Han gjorde detsamma i lämna-kampanjen som troligen inte haft en chans att vinna om de inte haft Boris som vallokomotiv. Nu visade han än en gång att han har en osviklig känsla för ”vad folk vill ha”.
Men trots storsegern så finns det också några rejäla orosmoln på himlen. Två av dem kan ställa till rejäla bekymmer för premiärministern.
1. Det brittiska kungadömet hotar att brytas upp.
I Skottland går nationalistpartiet SNP fram, rejält. Partiledaren Nicola Sturgeon har redan begärt att Skottland på nytt ska få hålla en självständighetsomröstning. Skottarna är till övervägande delen för att stanna kvar i EU. Brexit gör att risken därmed ökar att skottarna röstar för att lämna den brittiska unionen för att i stället kunna gå med i EU.
Det avtal som Johnson förhandlat fram med EU innebär att Nordirland ekonomiskt knoppas av från övriga landet genom tullar. Detta kan på sikt innebära en risk att kraven på ett förenat Irland ökar och att Storbritannien förlorar Nordirland.
Varje slakt av kungadömet blir ett högt pris att betala för brexit.
2. Svåra förhandlingar återstår innan brexit är genomförd.
Det avtal som de konservativa nu på egen hand kan rösta igenom i parlamentet reglerar bara skilsmässan med EU. Sedan vidtar förhandlingar om ett nytt handelsavtal och då kommer motsättningarna inom Boris Toryparti åter att flyta upp till ytan.
De hårda brexitörerna vill slippa alla EU:s regler. Men EU kommer inte att gå med på ett gynnsamt handelsavtal om britterna inte fortsätter följa EU:s regelverk på en rad områden. EU fruktar att Johnson vill förvandla Storbritannien till ett skatteparadis granne med EU som ska locka till sig investeringar.
Paradoxalt kan Johnsons stora majoritet göra att han inte behöver lyssna lika mycket på de som vill ha en hård brexit. Om det är som många tror att han själv vill se en mjukare brexit.
Tanken är att allting ska vara klart den 31 december nästa år. Många anser att den tidtabellen är alldeles för tight. I så fall är vi tillbaka i karusellen av att EU måste ge britterna mer tid.
Men för nu har Boris Johnson alla skäl att fira sin triumf.
Valet i Storbritannien är över. Folket har sagt sitt.
Vad undrar du över? Här kan du ställa dina frågor till Wolfgang Hansson!
Denna chatt är stängd.
Nu avslutar vi dagens Fråga Wolfgang. Tack för alla era frågor!
Finns det motsvarande artikel 50 för att sparka ut länder från EU? Om länder som Ungern eller Polen avviker för mycket från europeiska kärnvärderingar (demokrati m m) - finns det mekanism för att skicka ut dem?
Marbles13 dec 2019Om det hade blivit ett nej till Brexit från början, hade du tyckt att det skulle hållas en ny folkomröstning nu när det finns mer fakta på bordet?
EddieCecilia Wugk13 dec 2019Wolfgang: Hade det blivit nej, så hade man aldrig förhandlat fram ett skilsmässoavtal med EU. Men generellt när det gäller så stora beslut, så anser jag att man måste ha alla kort på bordet, innan folket får säga sitt.Vet man något om valdeltagandet? Högt, lågt?
Joakim Holmqvist13 dec 2019Om allting ska vara klart den 31 december nästa år då finns det tid. Eller menar Ni 31 januari nästa år?
onp13 dec 2019