Vi tvingas betala för segregationen
Innebörden av det system som kallas fritt skolval kan sammanfattas mycket enkelt. Första tjing till överklassen, andra tjing till medelklassen och tji till underklassen.
Det är inte en slump som ligger bakom förändringen från den socialdemokratiska idén med en likvärdig skola till dagens modell där skolbarnen sorteras efter sin klasstillhörighet. Det är politisk vilja. Orättvisa är en självklar högeridé.
I privatiseringsvågens begynnelse på 1990-talet var det naturligtvis ingen ens inom Moderaterna som öppet talade för ett tydligare och striktare sorterat klassamhälle i skolundervisningen. Man talade om ”valfrihet” och beskrev en blomsteräng av specialinriktade alternativskolor som drevs av idealistiska eldsjälar med mer eller mindre experimentella pedagogiska idéer där barn med starka intressen för musik, idrott, färg och form skulle kunna valfria sig fram till precis rätt lilla blomma.
Det var därför miljöpartisterna gick på projektet.
I verkligheten blev det business där fördelarna med stordrift kom att dominera marknaden. Koncernerna Academedia och Internationella engelska skolan gjorde förra året 500 miljoner i vinst. De blomster som miljöpartisterna drömde om är synnerligen rara. Och ”valfriheten” handlar i första hand om de privatiserade skolornas rätt att välja barn. Det är också mycket lönsamt. Sorterar man bort alla barn från fattiga eller problemfyllda hem ökar vinsten.
Borta är följaktligen alla argument om pedagogiska fördelar med den privatiserade skolan. Det var inte det som var målet, det var att bli av med den demokratiska statliga skolan där alla barn skulle få samma möjligheter.
Ironiskt skall alla skattebetalare bidra till den galopperande segregationen i skolan. Inget land i världen i världen, inte ens USA, tillåter privatskolor att i samma utsträckning som i Sverige förvandla skattebetalarnas bidrag till vinst.
Nyligen lades en utredning fram med några modesta reformförslag, inte att avskaffa det fria skolvalet eller vinstuttagen, utan just modesta förslag. Exempelvis att avskaffa det kösystem som gör att man kan anmäla sina barn redan på BB, eventuell lottdragning, minskade anslag till de vinstdrivande skolorna, ökat stöd till den kommunala skolan och lite till.
Varje liten förbättring av vår genom privatisering raserade demokratiska skola är välkommen, skulle man kunna tycka.
Men från höger kom ett vrål av raseri. De tre högerpartierna gick omedelbart till attack.
Jag kan förstå Moderaterna som alltid kämpar för ett orättvist samhälle och mirakulöst nog får tjugo procent av befolkningen att rösta på en politik som särskilt gynnar en procent av befolkningen. Den procent som bland annat kan sätta sina barn i de mest lyckade privatskolorna.
Jag kan till nöds förstå Kristdemokraterna, som med Ebba Busch gått långt till höger.
Men Sverigedemokraterna? Hur i Jösse namn tänker de? Deras väljare har lägre utbildning och lägre inkomster och deras barn hamnar inte på Manillaskolan. Sverigedemokraterna går alltså rakt emot sina väljares intresse.
Jag tror bara det kan finnas en förklaring. SD hoppas på en högerregering efter nästa val där de själva på ett eller annat sätt ingår i regeringsunderlaget. Då kan de inte gå käpprätt mot Moderaterna, särskilt inte när det gäller en sådan hjärtefråga som ökad segregering i skolan, första tjing för överklassen, andra tjing för medelklassen och tji för SD:s väljare.
Detta omöjliggör nästan varje försök att få reformer i demokratisk riktning när det gäller skolan genom riksdagen. Då hänger det på den nyliberala Centern och Liberalerna.
Hoppet är alltså inte helt ute. Liberalerna vill faktiskt återförstatliga skolan, vilket ju skulle kunna lösa problemet.
Men det är ett mysterium att de politiska marginalerna är så små. Eftersom en överväldigande majoritet bland medborgarna föredrar en demokratisk skola med lika rättigheter för alla barn.
För övrigt anser jag att…
… när Expressens ledarsidor jämför Folkhälsomyndigheten med kriminologer som inte tror på universalmedicinen hårdare straff för allt, så måste det tolkas som ett starkt uttryck för ogillande.
… det enda som generellt kan sägas om skåningar är att de kör sämre bil och är mer benägna för främlingsfientlighet än andra svenskar. Likväl har somliga av mina bästa vänner genom åren varit skåningar.