Som att bli knullkompis med Spökplumpen
Jag tänkte ett tag att jag ska rösta blankt på söndag.
All politik är för vämjelig just nu och vänstern i Europa kan aldrig skapa en vettig berättelse om vad man ska ha den där alltmer auktoritära, marknadsliberala kolossen till. Om jag röstar blankt kan jag testa hur det känns att ställa sig utanför alltihop, samtidigt som jag aktivt visar rösträtten respekt.
Jag hade nästan bestämt mig när jag insåg att det blåsvarta blocket i Europa kommer göra ett kanonval. Den så kallat anständiga borgerligheten har redan börjat snegla åt de där figurerna som man nyss menade borde ligga på den historiska skräphögen.
I vissa frågor, allt handlar om innehållet, som Ebba Busch säger.
Det är som att bli knullkompis med Spökplumpen.
Spökplumpen, för den som inte minns honom, tillhör en av Disneys läskigaste skurkar, eftersom han är smartare än alla andra och därför väldigt sällan åker fast. Han föddes i en seriestripp 1939, iklädd en svart kåpa, som döljer hans rätta ansikte. Han är ständigt utrustad med nya högteknologiska vapen, med vilka han försöker gillra dödliga fällor för den rättrådige, småborgerlige Musse Pigg
Det är den svartkåpan som högern i Europa nu kan tänka sig att ligga med lite då och då. Ulf Kristersson säger till och med att det är ”oansvarigt att inte göra det” (Agenda 2 juni).
Jag har aldrig haft en knullkompis, men jag har som de flesta nån gång legat med nån som jag efteråt ångrat. Under samtycke, absolut, men i det blekgrå morgonljuset kan man ändå undra vem som vaknar upp bredvid och frågar om det möjligen finns frulle
Man går in i badrummet och förbannar sig själv, var det där ligget verkligen nödvändigt?! Vem fan är jag? Hjärtat rusar: kommer jag lukta av det som hände i natt? Samtidigt hör man en burkig röst från andra sidan dörren:
– Har du några planer för i dag, förresten?
Alla knull gör nåt med en.
Och så finns den där andra varianten. Det man tänkte skulle vara ett enstaka ligg blir nåt najs och stadigvarande, inför omgivningens förfärade blick.
– Äh, vi ligger bara när vi har lust, det betyder inget, vi har inte lovat varandra nånting.
Till en av Spökplumpens många egenskaper hör att han ser ner på dem han samarbetar med. Eller som Wikipedia formulerar det: ”han ser dem som fotfolk och det är inte ovanligt att han lämnar dem i sticket”.
Man kan redan nu förnimma lukten av det förestående lönskaläget i Bryssel. Det utknullade fotfolkets ångestpåslag, när de inser att de blivit utnyttjade och utskämda. De har inte alls räddat Ankeborg, de har gjort Spökplumpen till herre över alltihop.
Att rösta blankt på söndag är inte längre ett alternativ.