Pistolporren funkar bra på både populisterna och gängen
Den är uppe i över en miljon visningar nu, videon där debattören och provokatören Chang Frick visar hur man laddar ett vapen och skjuter stöddiga förortskillar.
Frick kallar dem ”mammaknullare” och ”Guccikepsar”, de som hederliga svenskar nu ska bedriva skyddsjakt på. Han visar sitt vapen, laddar, skjuter.
Enligt Frick är det ”på skoj”. Det verkar vara det faktum att han har på sig en Lidl-tröja som är själva humorn. Haha.
I en intervju med Expressen säger han att videon är gjord med ”glimten i ögat”. Att den behövs som en ventil i mörkret efter skjutningen i Skärholmen.
Men det finns inget glimmande att hitta när en 12-åring ringer både 112 och farmor för att berätta att hans pappa precis blivit skjuten i ansiktet.
Det finns inget att göra humor av. Det är i bästa fall cyniskt, i värsta fall farligt.
Frick säger att han inte tror att någon kommer att ta hans uppmaning om att skjuta killar i gångtunnlar på allvar, men han vet mycket väl vilket sammanhang han gör sin lilla ”sketch” i.
I höstas gjorde SD-politikern Josef Fransson ett utspel om att låta fler civila bära vapen för att förhindra kriminalitet. Högerns poster boy Ivar Arpi skrev för några år sedan om vikten för fäder och söner att bära yxa. Samtidigt har Åkesson förklarat krig.
Svaret på frågorna, ilskan och rädslan är repression. Här ser vi en likhet mellan högljudda debattörer och gängen: våldsromantiken.
För våldsromantikern finns inget annat svar på våld än mer våld. Det finns inte utrymme för samtal om prevention, forskning och framtid.
Jag förstår verkligen att gemene svensk har fått nog, att rädslan och oron är paralyserande. Men det är just i de lägena vi behöver politiker som lyssnar och försöker förstå, i stället för att avfärda det som på sikt fungerar.
Ändå är det efter skjutningen i Skärholmen viktigare att positionera sig mot liberalen Jan Jönsson än att söka samling.
Åkesson skrev på X att Jönsson borde åka till en fritidsgård och låta ”verklighetsförankrade människor hantera den katastrof som du och dina gelikar har ställt till”, efter att Jönsson skrivit att ”akut måste förstås polisen gripa gärningsmännen, men staden måste också förstärka socialtjänst, skolor och fritidsgårdar.”
Chang Frick ser sin skjutvideo som ett sätt att komma ifrån ”Jan Jönsson-retoriken, där mördare ska belönas med fritidsgårdar och Playstation”.
Konsekvent väljer man att prata som om det inte finns något mellanting mellan spelkonsoler och isolering på livstid. De tror att återvandring, avskaffad asylrätt, utvisningar och att låsa in alla som andats i närheten av en gängkriminell ska stoppa spiralen.
Vakna och väx upp, det kommer inte hända. Idéerna är fullproppade med populism, det kan räcka ett tag, men sen då?
Det saknas inte kunskap, inte heller pengar (flygbranschen fick en miljard i vårbudgeten, skolan fick hälften så mycket) för att agera för både nutid och framtid. Ändå är man hellre en del av våldsspiralen än att sträcka ut en hand till Jan Jönsson.
Det är krig man vill ha och det är krig man kommer få.
Jag är rädd att Fricks våta dröm om nationalister med pickadoller ska slå in och att medborgargarden ska resa sig.
Men om så sker ska man ha väldigt klart för sig att det beror på en politik som försvarar, romantiserar och uppmanar till våld. Jag är långt ifrån den enda som kallas medlöpare och attackeras med glåpord varje gång jag uttrycker sorg inför skjutvapenvåldet och dess offer.
Tänk att de som skriker förolämpningarna högst av alla inte förstår att det är de själva som i själva verket befäster krisen och bäddar för nya problem.