USA:s tillbakadragande – ett fiasko vi sett förr
Medan tragedin på Kabuls flygplats manifesteras timme för timme i all världens television hopar sig en del stora frågor. Minst sagt.
Dynamiken i händelseförloppet innebär bland mycket annat att Sveriges cirka 400 USA-experter dels får ett snärj att förklara och analysera och dels riskerar att ha bevisligen fel redan innan texten gått i tryck.
Jag väljer därför att riskminimera med en praktiskt taget snorsäker fråga: Hur kunde president Joe Biden så till den grad felbedöma läget?
Det korta och enkla svaret är naturligtvis att han fått ett felaktigt beslutsunderlag på sitt skrivbord.
Men hur är det möjligt? USA har världshistoriens största och tekniskt mest avancerade underrättelsetjänst till presidentens förfogande. De amerikanska spionorganisationerna sysselsätter 100 000 personer. Eller mer. Siffran är omöjlig att fastställa, bland annat beroende på ett årtiondes privatisering av verksamheten.
Det senare kan förstås väcka en svensk läsares misstänksamhet, med tanke på våra erfarenheter av privatisering där den ena verksamheten efter den andra går åt helvete.
Men så enkel är inte förklaringen den här gången. Underrättelsefiaskon är betydligt äldre än det nyliberala privatiseringsdillet.
Svensk militär underrättelsetjänst räknar 1901 som sitt födelseår. Råkar jag veta eftersom jag var inbjuden som en av tre hemliga högtidstalare på den hemliga jubileumsfesten på Karlberg. Vad som absolut inte berördes vid denna 100-årsfest var hur själva underrättelsedebuten gick till. Nämligen med en skarpt analytisk rapport från vår militäre observatör vid den svenska beskickningen i Kristiania (Oslo). Rapporten förordade en folkomröstning i Norge om frågan om norsk självständighet, alltså om Norge skulle få bryta sig loss från den påtvingade unionen med Sverige.
Vår man i Kristiania rapporterade att de norrmän som argumenterade för norsk självständighet bara var en obetydlig liten grupp av högljudda stollar och extremister som inte hade det norska folket med sig. Ety norrmännen helst ville lyda under den svenske kungen borde man följaktligen ordna en folkomröstning för att få tyst på de fåtaliga gaphalsarna.
Folkomröstning genomfördes. De röster som förordade fortsatt union med Sverige uppgick till 0,4 procent.
Denna underrättelsemiss kan lättast förklaras med önsketänkande, eller med en modernare term grupptänkande. Alla i den svenske militärattachéns omgivning i Kristiania tänkte som han, liksom ”alla människor han träffade”. Den svenska underrättelsetjänsten föddes alltså med en dundermiss.
Sextio år senare råkade den yngste presidenten i USA:s historia, John F Kennedy, ut för samma sak efter bara några månader i ämbetet. Underrättelserapporterna, den här gången från absolut inte privatiserade CIA, slog fast att en liten styrka på 1 500 av CIA tränade och beväpnade exilkubaner kunde befria Kuba från den kommunistiska Castroregimen genom en landstigningsoperation vid Grisbukten på Kubas sydkust. Befrielsestyrkans ankomst skulle bli startskottet för en entusiastisk folkresning, eftersom kubanerna hatade Fidel Castro och ville tillbaka till den USA-vänliga Batistadiktaturen.
Den CIA-analysen var fel, totalfel. Landstigningsoperationen ägde rum den 17 april 1961. Den 20 april var 100 frihetshjältar skjutna och 1 400 tillfångatagna. Castro sålde fångarna till USA mot betalning i barnmat och mediciner.
Det var inte bara det värsta underrättelsefiaskot i CIA:s och USA:s historia. Värre än så. För att likväl visa sig stark i kampen mot världskommunismen trappade Kennedy upp stridigheterna i Vietnam till fullskaligt krig som slutade fjorton år senare med samma TV-bilder som vi just sett från Kabul, panikflykt, helikoptrar som lyfter i skytteltrafik från USA-ambassadens tak i Saigon, tiotusentals samarbetsmän lämnade åt sitt öde, lika många räddade.
Så när Joe Biden höll tal där han försäkrade att USA:s tillbakadragande från Afghanistan skulle gå lugnt och ordnat till, ”inga bilder på helikoptrar som lyfter från vår ambassad den här gången”, och att det skulle ta talibanerna månader, om inte år, att närma sig Kabul, hade han alltså underrättelserapporter av samma kvalitet som en gång företrädaren John F Kennedy i april 1961 till underlag. Det handlar om önsketänkande och grupptänkande, återigen.
Hur det går till är en annan historia. Att världens spionorganisationer vid flera tillfällen räddat världsfreden är också en annan historia.
För övrigt anser jag att…
…när KD-politiker hotfullt börjar tala om afghanska flyktingar som ”horder” på väg mot Sverige (hur nu det skulle gå till) visar det hur Ebba Buschs okristliga människosyn sprider sig i partiet.
…det vore trist om Magdalena Andersson tackade nej till jobbet som partiledare och statsministerkandidat. Eftersom det vore förfärligt om de notoriska lögnhalsarna Mikael Damberg och Morgan Johansson ens skulle komma ifråga.