Kadhammar: Sluta klaga på Madeleine
På onsdagskvällen deltog prinsessan Madeleine i kungens stora representationsmiddag. Det var ett av prinsessans ytterst sällsynta framträdanden. Hoppas maten var god och konversationen trevlig.
Om hon nu pratade.
Madeleine är den tysta prinsessan. På ett år har hon svarat på sju frågor från journalister och svaren har inte varit banala, de har varit bortom det intetsägande och tömt det magra språket på allt innehåll. God jul. Det känns fantastiskt. Ja, ja.
För detta har hon fått kritik.
Kritiken bygger på det felaktiga antagandet att vi vill höra prinsessan tala. Det finns ingen anledning att tro att Madeleine har något att säga. Om hon hade det skulle hon väl låta oss veta det genom att artikulera några ord, meddela sina iakttagelser, formulera tankar.
Hennes pappa tvingas då och då uttala sig. Det går inget vidare. Han har uppenbara svårigheter att uttrycka sig sammanhängande och klart, och de flesta som lyssnar på honom tycker nog synd om karlen. Det måste vara tortyr att ha svårigheter att hantera svenskan och ovanpå detta förväntas uttala allmänna trevligheter och intetsägande synpunkter på politik, skogsvård, näringsliv – allt! – ord som enligt grundlagen ska sakna spets men som ändå förväntas vara värda att lyssna på.
Styvare språkmänniskor än kungen skulle misslyckas.
Madeleine har tagit konsekvensen av en omöjlig situation. Hon har reducerat språket till ett minimalistiskt konstverk där det snarare är ljud än bokstäver som ställs samman i en viss ordning för att förmedla ett budskap. Hon ler och vinkar och säger: God jul. Det känns fantastiskt. Ja, ja.
Det är inget konstigt. Precis så förväntas den moderna monarkin fungera, det är enda sättet den kan fungera på.
Så sluta klaga. Vi har det statsskick vi själva valt.