Ingen enkel resa att få Telia-cheferna fällda för mutbrott
I dag inleddes den rättsliga uppgörelsen efter Telias äventyr med dottern till diktatorn i Uzbekistan, som utvecklade sig till den största svenska korruptionshärvan någonsin.
Välklädda medelåderns män, i sammanhang som detta är det svårt att skilja jurister från misstänkta brottslingar, intog stolarna i rättssal åtta i Stockholms rådhus för en mangling som pågår till jul.
20 miljarder kronor.
Så mycket tros kalaset ha kostat. I rättvisans namn bör det dock påpekas att de påstådda mutorna till Gulnara Karimova, en före detta internationell jetsetkvinna och popsångerska som numera sägs framleva sina dagar i en fängelsehåla i Uzbekistan, landet som hennes far styrde med mindre trevliga metoder i många år, inskränker sig till tre miljarder.
Resten handlar om böter och stora nedskrivningar.
Tre före detta Teliachefer, däribland den sparkade vd:n Lars Nyberg, har åtalats för flera fall av grov bestickning, vilket är juridiska för att ha gett mutor.
Tidningar, radio och tv surrade utanför salen, men de optimistiska försöken att ställa frågor till de fallna direktörerna möttes av avvärjande leenden.
Innan förhandlingen ens hade börjat på riktigt hamnade Telias ombud i luven på advokaterna Leif Gustafsson och Hans Strandberg, företrädare för de åtalade. okända för allmänheten men tungvikare i branschen.
Dispyten handlade om huruvida Telias chefsjurist skulle betraktas som part i målet eller vittne. Det må låta som juridisk överkurs, men om en person ska förhöras eller höras under ed med straffansvar är allt annat än oväsentligt.
Rådman Tomas Zander lyssnade till en början tålmodigt på vad kombatanterna hade att säga, men tröttnade snart och förklarade att han inte "tänker låta parterna prata över rättens huvud", varefter åhörarna kördes ut och rätten överlade.
Kaffe köptes i automat, en ambitiös juriststudent fällde ihop sin laptop och 20 minuter senare meddelade domaren att han gick på Telias linje, chefsjuristen ska inte vittna.
Vad hade egentligen Telia att göra i ett land med ett namn som mest påminner om någon exotiskt plats i ett Tintin-äventyr? Svaret är, givetvis, att pengar fanns att tjäna.
Vid denna tid, 2007, började marknaderna för mobiler i väst att mättas och blicken vändes åt fjärran länder. Titta där, en före detta Sovjetrepublik med 30 miljoner invånare som inte ens har 3G-nät!
Av bara farten tecknades avtal om ett av världens första 4G-nät och miljarder lades på att köpa de licenser som behövdes. Och vem satt på licenserna, om inte en diktatorsdotter som råkade ha ett behändigt litet brevlådeföretag i skatteparadiset Gibraltar.
Allt var frid och fröjd och business as usual tills SVT:s "Uppdrag Granskning" år 2012 avslöjade miljardrullningen till popsångerskan. Telias styrelse avgick, vd Nyberg tvingades bort och förundersökning inleddes.
Brottsutredningen puttrade på i några år utan att göra väsen av sig, men 2015 meddelade plötsligt myndigheter i USA att ett mångmiljardkrav på Telia hade framställts.
Det kan tyckas vara egendomligt att jänkarna lägger sig i vad ett svenskt bolag ägnar sig åt i Uzbekistan. Men amerikansk lag ger USA jurisdiktion avseende brott i annat land om det amerikanska bank-, tele- eller postsystemet utnyttjats. Och de påstådda mutorna betalades i dollar.
Förra hösten erkände Telia mutanklagelserna och slöt en överenskommelse med USA. 7,7 miljarder kronor ska betalas i böter och förverkande av vinster.
Att Telia medger brott innebär nu inte att åklagare Gunnar Stetler får en enkel resa till fällande dom. För Nyberg och de medåtalade nekar till anklagelserna och säger att uppgörelser av detta slag är vanliga i den kommersiella världen och inte ska ses som riktiga erkännanden.
Tvärtom. Telia gjorde affär på det viset man gör ute i världen och priset var för övrigt marknadsmässigt. Här vilar inga konstigheter och om det trots allt gör det så går det ju under alla förhållanden inte för en toppdirektör i stort bolag att hålla reda på alla detaljer. Hur skulle det se ut.
Kanske kommer denna försvarsstrategi att hålla. Kanske inte. En sak vet vi: Ekobrott är svåra saker. Abstrakta. Om en person åtalats för att ha sprungit in på en bank med automatgevär behöver inte åklagaren börja med att förklara vad ett bankrån är. Att få nämndemän att hänga med i alla komplicerade turer, förundersökningen är på 30 000 sidor, i denna härva är en helt annan sak.
Förmiddagen snirklade sig fram, åklagaren läste högt ur stämningsansökan, advokaterna muttrade och bestred allt.
50 förhandlingsdagar är inplanerade och sensommaren utanför Rådhuset kommer att ha övergått i höst och vinter innan rättegången är över och dom faller.
Finns några lärdomar att dra redan i dag? Det finns anledning att påpeka att Sverige år efter år rankas som ett av världens minst korrupta länder. Men sådana undersökningar grundar sig bara på förhållanden inom landet.
Vem vet, kanske skulle bilden bli annorlunda om även svenska företags härjningar i andra länder räknades in.