Svensk Damtidning – vår ärligaste tidning
Ett av mina favoritblomster på den svenska tidskriftstäppan är Svensk Damtidning. På riktigt.
Det finns massor av skäl till det. Ett är att Svensk Damtidning fortfarande skrivs på huvudsakligen korrekt svenska, om än enkel sådan. Det är mer än man kan säga om våra största dagstidningar, trots att de också är grunda på sitt sätt.
Om man är känslig för klichéer – och det är man ju – borde Svensk Damtidning framkalla akut andnöd. Folk virvlar i dans, håller andan av förväntan och makalösa briljantdiadem gnistrar i kristallkronornas sken. Men klichéerna är så uråldriga att ingen, utom Svensk Damtidning, använder ordvändningarna längre. De är snarare patinerade än slitna. Lika roliga att stöta ihop med som en kär gammal vän. Till och med gödslandet med utropstecken har något bedårande över sig.
Det finns en alldeles särskild ton i Svensk Damtidning. Den är korrekt och i grunden vänlig, men med en gnutta fräckhet som påminner mer om ”Swing it, magistern”, än om ”Folkmordsmiljonär”. Ingenstans annars kan man läsa små enkla och ändå svindlande gåtfulla notiser, som denna:
”Kikki Danielsson har varit i djupaste Afrika på filminspelning. Men livet för en filmstjärna är inte bara en dans på rosor. Kikki tyckte det var jättejobbigt när någon kastade en apelsin på hennes tutte!”
Där tar notisen slut. Det är allt vi får veta. Det är tre dagar sedan jag läste den och jag ler fortfarande.
Den bästa sammanfattningen är kanske att Svensk Damtidning är en modig trycksak. När alla andra nervöst försöker lista ut vad tiden kräver och anpassar sig efter det, fortsätter Svensk Damtidning att vara sig lik. Den är den sista veckotidningen med självförtroende nog att varken tuffa eller glassa till sig.
Ärlig är den också. För folk har i alla tider varit förtjusta i att skvallra om kungafamiljen. Men till skillnad från alla ängsliga tyckare behöver inte Svensk Damtidning gömma sin nyfikenhet bakom struntviktigt larv om att det skulle vara en allvarlig statsangelägenhet att kungen har varit på nattklubb. Av samma skäl behöver tidningen inte heller låta förbrytare med ett halvkilo guld kring halsen sätta dagordningen. Svensk Damtidning behöver helt enkelt inga pompösa ursäkter för sin nyfikenhet.
Och det är alltid trevligt när god ton går hand i hand med gott omdöme.