Det är svårt att vänja sig vid att folk inte kan läsa
”Man kan inte tala om en stoppnål utan att någon enögd djävul känner sig träffad”, sa Fritiof Nilsson Piraten i intervjuer. Så är det fortfarande. Inte blir det bättre av att folk inte kan läsa.
Bengt Ohlsson på Dagens Nyheter råkade ut för det i förra veckan. Han skrev en kolumn om att så många talar illa om Camilla Läckbergs böcker. Poängen var tydlig: det finns något plattfotat över det där snacket. Författarskap kan vara älskade av andra skäl än de skönandliga. Själv gillar Benke Ed McBain.
Av den kolumnen blev det ett av dessa ”författarbråk” som tidningar som den här gör rubriker av. Camilla Läckberg trodde att hon hade hånats igen och läste lusen av Benke på sin blogg. Men snart togs utskällningen bort från nätet.
Jag vet inte vad som hände, men det ligger nära till hands att någon förklarade det uppenbara för Läckberg: att kolumnen var ett försvar av hennes skrivande, eller åtminstone en kritik av de som använder hennes författarskap som fågelskrämma. Det som var tydligt från början, alltså, för den som förmåddem läsa och förstå.
Som kolumnist vänjer man sig ganska snart vid att folk går igång på skitsaker. Jag har skrivit om allt möjligt: krig, fred, föräldraförsäkring, fattigdom, valutareformer, Horace Engdahl. Men flest ilskna reaktioner fick jag när jag drev en aning med J R R Tolkien. Det är svårare att vänja sig vid att folk inte kan läsa.
I min förra kolumn använde jag ordet ”bondlurk”. Syftet var tydligt: att självkritiskt framhålla den bristande respekt skribenter då och då har för sina läsare. För att göra det extra tydligt kallade jag mig själv blivande bondlurk.
Tror ni att det hjälpte? Ett mindre bondetåg skakar ännu högafflarna i ilska. De tror att de fått på tafsen, när de tagits i försvar.
Folk kan inte läsa.
Jag kan motargumentet: om folk inte begriper är det ditt fel. Skriv bättre.
Det är ett effektivt argument. Det är också stendumt. För vad det egentligen säger är ”skriv sämre”. Låt den som är mest ovan att läsa sätta ribban. Låt den mest lättkränkte avgöra vad som passar sig. Låt den dummaste bli norm.
Det var just det Piraten vände sig mot. Han hade rätt.
Detta, givetvis, skrivet med all respekt för mindre läsvana som känner sig påhoppade. (Och ni vana läsare vet förstås att ”med all respekt” är kod för ”dra åt helvete”.)