Riksåklagaren hycklar
För två dagar sedan förklarade riksåklagaren högtidligt att intryck har tagits av den internationella kritiken mot de ibland tortyrliknande svenska häktningstiderna.
Samma myndighet slåss med näbbar och klor för att en nedbruten 22-åring som har suttit isolerad i över tre år ska fortsätta att ha restriktioner.
Lagstadgad rätt till två timmars mänskligt umgänge varje dag! Åklagarna har ett ansvar för att situationen på våra häkten ska bli bättre! De ska på olika sätt underlätta för den frihetsberövade att ha kontakt med omvärlden!
Riksåklagare Anders Perklev kallade i måndags till sig pressen och lade fram rapporten "Häktningstider och restriktioner" som en arbetsgrupp har kämpat med sedan i somras.
Äntligen hade FN:s och Europarådets tortyrkommittés fleråriga kritik av de stundom omänskliga inlåsningstiderna i Sverige nått fram. Äntligen skulle något ske.
En entusiastisk Perklev sa att åklagarna omedelbart skulle inleda arbetet med att genomföra förslagen.
Låt oss då undersöka hur Åklagarmyndigheten tillämpar den nya inriktningen.
En 22-årig man som har suttit häktad i tre år och tre månader vände sig nyligen till Högsta domstolen och begärde att hans restriktioner skulle hävas.
Att han är inlåst är inte mycket att orda om. Han misstänks tillhöra Södertäljenätverket och har i tingsrätten dömts för bland annat inblandning i tre mord och människorov till 12 års fängelse.
Men han tyckte att då all bevisning har stötts och blötts under 130 rättegångsdagar i två förhandlingar i tingsrätten, den första fick tas om sedan en nämndeman klantat sig, så kunde han rimligen inte påverka utgången av målet längre och därför borde få lättnader i isoleringen.
Till saken hör att bevisningen i allt väsentligt består av sådant som inte går att påverka: inspelade samtal, tekniska protokoll, analyser.
Men vice riksåklagare Kerstin Skarp är av en helt annan uppfattning. I ett svar till Högsta domstolen, som inkom fem dagar innan Perklevs rapport presenterades, skriver hon att det inte kan bli tal om några förbättringar av hans situation.
Ett av skälen till detta är att "förundersökning alltjämt pågår i målet på de tilltalades begäran".
Skarp nämner dock vare sig att kompletteringen i 22-åringens fall är en begäran om att ytterligare polisfoton från en brottsplats ska tillföras processen eller att övriga kompletteringarna kommer från medåtalade som är misstänkta för brottslighet som han inte är inblandad i.
RÅ påpekar också att mannen har begärt förhör med fyra nya personer. Att det är viktigt att restriktionerna behålls så att han inte kan påverka dem.
Vad som inte framgår är att dessa personer redan är förhörda av polisen. Något säger mig att hovrätten skulle bli misstänksam om de plötsligt lade fram sensationellt nya uppgifter.
Mannens restriktioner handlar framförallt om att han inte får umgås med andra häktade. Skarp kräver att det ska fortsätta att vara så.
Hon tycker inte ens att han ska få umgås med andra som är isolerade. Vem vet, kanske släpps de och springer i väg och börjar utföra ärenden åt honom.
Det måste vara möjligt att lösa frågan om restriktioner utan att rättegången äventyras. Annars är ju förslagen från tidigare i veckan meningslösa.
Vad var det nu Perklev sa under presskonferensen?
– Det mest radikala förslaget är att alla ska ha rätt två timmars mänskligt umgänge varje dag.
I en inlaga till Högsta domstolen skriver försvararna Jan Karlsson och Elsa Svalsten att klienten är i ett så dåligt skick att han överväger att kalla tillbaka sina nya vittnen om denna fråga är av betydelse för framtida restriktioner.
Detta skulle kunna avfärdas som typisk advokatretorik om det inte vore för att riksåklagaren själv i ett yttrande medger att den långvariga isoleringen kan leda till så försämrad fysisk och psykisk hälsa att mannen "ges försämrade möjligheter att utföra sitt försvar".
Vill vi verkligen leva i ett land där människor kan hållas inlåsta under sådana omänskliga förhållanden att de till slut bryts ner och accepterar allt åklagaren påstår?
Hyckleri, är ett ord som kommer till mig då jag tänker på åklagarmyndighetens nyvunna vurm för de häktade.