Födelsedagar har en given poäng upp till 25
Om man skulle simma över Engelska kanalen vore början och slutet bäst. Förväntningarna, spänningen och den kolhydratladdade energin när man klev i. Den lyckliga utmattningen och triumfen när man stapplade upp på andra sidan.
Det är däremot svårt att tänka sig något upplyftande med hela det långa mittpartiet. Det måste förresten vara samma sak för folk som springer maraton och åker Vasalopp: en början och ett slut som kan vara kul och tröstlöst monotont mittparti.
Många undrar hur man klarar att springa/skida/simma så länge utan utmattning och muskelbristningar. Jag undrar snarare hur man klarar av att göra det utan att brista i gråt. Det vore alldeles naturligt om varje maratonlopp, från tvåmilsstrecket och framåt, kantades av hulkande löpare som varvats av tillvarons hopplöshet.
Det är lika bra att erkänna direkt: Jag har fyllt år igen. Mitt liv är inte ett tröstlöst maratonlopp eller enformigt Vasalopp. Så långt har min levnads mitt varit bättre än det mesta som skett i början. Men – om blodproppar, fylleförare och fallande Steinwayflyglar inte kommer i vägen – detta var trots allt en födelsedag i mittpartiet. Och vad ska man egentligen göra med sådana födelsedagar?
Jag undrar alldeles uppriktigt.
För barn är födelsedagar självklart meningsfulla. För unga, säg upp till 25 eller så, har födelsedagar också en given poäng. På några få år ska de välja väg och partner och liv och jobb och allt. Födelsedagar är då som en bra tid vid Mångsbodarna eller Smågan. Livet, åtminstone i teorin, är ännu helt öppet.
När man blir gammal på riktigt, åtminstone över 75, finns en roll för födelsedagar igen. Då, i livets Eldris, på tröskeln till Mora, spelar tiden mindre roll. Födelsedagen blir en möjlighet att visa upp sin distingerade och dyrköpta vishet. Man har skidat sträckan med värdighet.
Men däremellan, då? Vad är poängen med att fira i tillvarons Evertsberg? Få överraskningar återstår, men halva jobbet är kvar. Det är en sann mellantid.
Nu låter det kanske som om jag grät mig igenom min bemärkelsedag. Det gjorde jag inte. Jag har inget emot att bli äldre.
Alternativet är tråkigare och ungdom är en extremsport som få orkar med särskilt länge.
Allt jag säger är att det inte finns något naturligt sätt att förhålla sig till födelsedagar på det här mittpartiet. Sådana högtider borde lämnas till unga och gamla, som kan göra något med dem.
Resten av oss kan börja fira namnsdagar igen.
Dagens fakta
En brittisk monark, till skillnad från till exempel en svensk, är enligt feodal tradition juridisk ägare av all mark i sina länder. Det gör Drottning Elizabeth II till världens i särklass största markägare med 27 miljoner ‧kvadratkilometer, inklusive ‧Kanada och Australien. På andra plats finns Saudi‧arabiens Kung Abdullah med ynkliga 2,2 miljoner kvadratkilometer.
Dagens byggnad
Evertsbergs kapell upp‧fördes i sin nuvarande form 1750, till stor del av virke från ett tidigare kapell från början av 1500-talet. Enligt lokal tradition ska ett kapell ha funnits på denna plats ‧redan på 1200-talet.