Osund idé göra politiken till permanent huvudsak

Johan Hakelius

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-05-06

Det var partiledar­debatt i tv i går kväll och någonstans slogs det upp som ”början på valrörelsen”.

Början på valrörelsen.

I dag är det den 6 maj 2013. Nästa riksdagsval sker den 14 september 2014. Det är om 496 dagar.

Om man går i vanlig promenadtakt fyra timmar om dagen i 496 dagar kan man spatsera från Haparanda till Palermo på Sicilien och tillbaka, med en avstickare till Paris på vägen hem. Annorlunda uttryckt, 496 dagar är rätt lång tid. Nästan 12 000 timmar.

Är det verkligen rimligt att utsätta medborgarna för en 12 000 timmars valkampanj? Skulle det inte finnas lagar mot sådant, om vi ­vore kalvar eller kalkoner?

Jag kan de pösiga argumenten mot att ens ställa en sådan fråga. Om hur demokratin aldrig kan bli för stor, eller ta för mycket utrymme. Om hur generationer kämpat för att vi ska få vår rätt. Om alla som fortfarande ­inte har den möjligheten.

Jodå. Men de där prakt­fulla argumenten låter misstänkt lika de som journa­lister brukar dra fram om yttrande­frihet och ”granskning av makten”, så snart ­någon är tveksam till att allmän­intresset verkligen kräver att teleobjektiv nosar badande prinsessor i bikinilinjen.

Man ska inte underskatta risken för att det kan bli för mycket av något gott, om man säger så.

Det finns något direkt oroväckande med att val­kampanjer snart pågår utan ­uppehåll. Politik, särskilt partipolitik, leder till att folk gör sig dummare än de är. Det krävs av politiker för att hålla partilinjen och sin egen karriär i form. Om allt ska bli valkampanj kommer snart de sista små ytorna där politiker inte behöver göra sig dumma och plakat­mässiga att försvinna.

Det finns dessutom något direkt osunt med idén att göra politik till permanent huvudsak. Ett tecken på en fungerande demokrati och ett gott samhälle är tvärtom att många inte känner ett ­behov av att lägga tid på ­politik. De räds inte det ena eller andra partiet. De har ingen anledning att oroa sig för att allt ska förändras över en natt.

Det är inte något att skämmas för. Det är tvärtom ­något att vara stolt över. Det är resultatet av att kampen för demokrati och rättsstat var framgångsrik.

I samhällen som inte fungerar är politik av nödvändighet en huvudsak. Sverige har sina problem, men mer än ett par månaders valkampanj är en tröttsam överdrift.