En sorglig bild av utanförskap
Förorterna brinner. Paradoxalt nog.
Det är samma sorgliga motsatsförhållande som under upploppen i Paris för fyra år sedan. Då var det inte lyxbilarna utmed Champs-Elysées som brann.
Precis som nu. Det är inte de nyvaxade stadsjeeparna utmed Avenyn i Göteborg som brinner, det är grannens Opel Corsa i Hjällbo.
Och i Gottsunda kastar frustrerade ungdomar in en brandbomb i samma badhus som deras småsyskon ska lära sig att simma i.
Det är en mycket sorglig bild av instängdhet och utanförskap.
Och paradoxalt är det. Ungdomar som protesterar mot polisbrutalitet – genom att kasta sten. Som klagar på rasism – men spelar Sverigedemokraterna i händerna. Ungdomar som har bestämt sig för att hämnas på samhället – genom att tända eld på sina egna gator. Deras värld börjar och slutar i Hjällbo.
Förorten är en filt och ett fängelse.
Vi har redan sett bilderna av de fallfärdiga hyreslägenheterna i Rosengård där barnen tvingas läsa läxorna på balkongen för att inte få med sig kackerlackor i skolböckerna.
En annan bild av utanförskap. En tredje ser man i statistiken.
Hjällbo har 7?000 invånare. Hälften av dem är under 26. Två av tre är födda utomlands.
Här slutar nästan hälften av skolans elever – jämfört med övriga landets tio procent – med för dåliga betyg för att kunna läsa vidare på gymnasiet.
De försvinner efter nian. Men vart?
Ingen vet säkert. För mindre än ett år sedan kom en rapport från Ungdomsstyrelsen om utanförskap. En av fyra orter som granskades var Hjällbo. Den visade att trettiofem procent av alla ortens ungdomar mellan 20 och 25 år står helt utanför systemet. De arbetar inte. De går inte i skolan. Och endast en liten del av dessa får bidrag. Detta gällde alltså före finanskrisen.
En helt ny underklass har växt fram i fattigdomens förorter: invandrarbarnen som blivit unga vuxna. En gång hårt märkta av nittiotalets nedskärningar inom skolan, nu instängda i ungdomsarbetslöshetens miljonprojekt. Många av de stenkastande unga männen i Gottsunda eller Hjällbo är födda i Sverige. Men de har ingen, alternativt väldigt lite, insyn i hur samhället fungerar.
Som en nittonåring i Hjällbo säger till Aftonbladet:
– Kommunen är miljardärer! Det finns massor av jobb. Men de skiter i oss.
Han har redan hunnit dömas på sammanlagt femtionio åtalspunkter.
Nittonåringens dröm är att flytta till de lite finare hyreshusen i Hjällbo. Där man inte kastar ut sopor genom fönstren.
Drömmarna blir aldrig större än det man kan föreställa sig.
Världen börjar och slutar i Hjällbo. Och i slutändan är det alltid invånarna i den egna förorten som drabbas hårdast av bränderna och stenkastningen. Detta är den instängda förortsprotestens moment tjugotvå.
Det är alltid grannens bil som brinner.