Att förklara Breivik som sjuk håller inte

Tror att det här kan ha varit vårens lägsta vecka. Vi fick vinter och snö igen. Minusgrader och halv storm. Blåsipporna begravdes i snö, tussilagon kämpade mot ny tjäle. Men framför allt förmörkades livet av att återigen bli mentalt ockuperad av Anders Behring Breivik och hans fullkomligt absurda världsbild.

Vi har matats av bilder på den blonda, hailande, flinande, uppblåsta massmördaren som i guldfärgad slips givit sken av att vara fullkomligt fri från skuldkänslor och empati.

Vi har sett honom gråta av det vackra i sin egenhändigt hopklippta stillbildsfrekvens ­bestående av 99 bilder på hotfulla militanta muslimer varvat med blonda riddare och annat som fått gestalta hans helt ­igenom snedtolkade idé om verklig­heten och det samhälle vi ­lever i. Med knivskarp röst har vi hört ­honom förklara att han bara har försvarat sig mot det multikulturella samhället och att bara för att hans gärning var brutal så betyder det ­inte att han är ond. Snarare god. En räddare.

En hjälte som resten av världen kommer att hylla när vi bara har vett nog att förstå hans storhet.

Med all önskvärd tydlighet har vi ännu en gång den här veckan påmints om att ondska finns. Och att den finns nära oss. I vem som helst som ser ut som du och jag.

Ändå försöker vi ­värja oss mot det. Slå det i från oss. Vetskapen om att Anders Behring Breivik är en del av ett samhälle, ett Norden som vi så gärna fortfarande vill tro står för frihet, jämlikhet, demokrati, solidaritet och ickevåld, gör att majoriteten av oss inte kan ta in att han har agerat i ondska. För det vore mycket mer begripligt för oss om blonde, norske Breivik rätt och slätt vore totalt ­tokig.

Att han bara vore en galen psykotisk man som agerat i vansinne och inte alls är en ganska så förutsägbar produkt av ett samhälle som ­ under de senaste ­ decennierna låtit ­ högerextrema krafter ta plats, som demoniserat muslimer, och talat om för oss att ondskan bär burka, har skägg, mörka ögon och turban och ligger på knä vänd mot Mekka.

Därför är den här låga veckan så extremt viktig.

Det är så viktigt för oss att inse att bara tre av de 249 terrordåd som begicks i Europa år 2010 hade koppling till islamismen. 2011 följde norska, blonda Anders Behring ­ Breivik upp med att kallblodigt ­ mörda 77 personer. Att förklara hans dåd med att han är sinnesjuk håller inte.

Det finns nämligen alldeles för många som håller med Anders Behring Breivik, som tycker att han har rätt i sakfråga, och som när landssorgen lagt sig kommer att försvara och kanske till och med hylla ­honom. För det är Norden i dag. Ett samhälle som öppnat upp för hat och ondska.

Himmel:

Sveriges Radios eminenta Morgonpasset i P3. Tack Martina, Kodjo och Hanna som gör morgnarna så ­underbara. Jag har gått från att hata dem och förakta folk som tjatar om att morgonstund har guld i mun och sån skit till att inte bara uthärda, utan till och med njuta före klockan slagit tio på grund av er.

Helvete:

Den uppblåsta och ovettiga debatt som uppkommit efter att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar en bit av ett konstverk i form av en tårta skapat av konstnären Makode Linde. Hon gick med på att spela en ganska så vidrig roll i ett starkt ­provocerande performenceverk. Inte ett dugg rasistiskt i mitt tycke, snarare ödmjukt inför konstnärens poäng.

Följ ämnen i artikeln