Britternas nya ledare – ett oprövat kort med kort smekmånad
Han är ett oprövat kort och betraktas som tråkig och okarismatisk.
Samtidigt har han lyckats tvätta bort extremvänster-stämpeln från Labour.
Förväntningarna på nye premiärministern Keir Starmer är stora.
Risken är att de ganska snart faller platt till marken.
För det som på ytan ser ut som en vänstervåg visar sig vid närmare granskning vara något helt annat.
Labour får med runt 34 procent en mindre andel av rösterna än i valet 2017. Ett val som de förlorade. Valdeltagandet i år var mycket lågt, bara kring 60 procent.
Det är väldigt tydligt ett jättetapp för de konservativa som ligger bakom Labours seger snarare än en längtan efter vänsterpolitik.
Labours framgång var väntad men blev något mindre än vissa opinionsmätningar förutspått.
Den stora sensationen är högerextrema Reform UK med partiledaren Nigel Farage som tog 14 procent av rösterna. Detta trots ett mycket sent inhopp i valrörelsen.
Samma högervindar som blåser i Europa verkar också ha drivit in över Storbritannien.
Farage kommer in i det brittiska parlamentet efter åtta försök. Partiet får bara fyra mandat men det beror på det brittiska valsystemet som gynnar de etablerade partierna. Liberaldemokraterna fick bara 12 procent av rösterna men får runt 70 platser.
Farage låg bakom att det blev en folkomröstning om brexit för åtta år sedan och nu kommer han att försöka driva det konservativa partiet högerut. Han nämns till och med som en tänkbar ledare för Torypartiet när Sunak nu valt att avgå.
Snål med löften
Keir Starmer kan glädja sig åt att, i parlamentsplatser räknat, ha kammat hem den största segern av alla partier sedan 1832. Utan att ens vara särskilt populär i det egna lägret.
Missnöjet med de konservativa efter 14 års styre var helt enkelt så kompakt att allting framstod som ett bättre alternativ.
Flyttlasset till premiärministerbostaden 10 Downing Street väntas gå redan under dagen.
Starmer har varit noga med att inte ge några vidlyftiga löften. Han har till och med varnat för att partiet står inför smärtsamma prioriteringar. Med en statsskuld på över 100 procent är utrymmet för reformer begränsat.
Men som ett minimum förväntar sig väljarna mer pengar till det brittiska sjukvårdssystemet, NHS. En nationalklenod som lidit svårt under de konservativa och pandemin.
Labour har lovat att skrota de konservativas plan att outsourca asylprocessen till Rwanda. Men det gäller det för Starmer att komma på något annat sätt att få stopp på trafiken av illegala migranter över Engelska kanalen.
Britterna vill få ett slut på den okontrollerade asylinvandringen.
Starmer är en arbetargrabb, son till en verkstadsarbetare, uppvuxen i Surrey i utkanten av London. Hans mamma var sjuksköterska men drabbades tidigt av svår sjukdom.
Sir Keir Starmer
Han var den första i familjen som fick gå en akademisk utbildning. Kanske var det underdog-mentaliteten som drev honom att excellera.
Som politiker är han relativt färsk och oprövad. Han är i grund och botten jurist som har jobbat både som statens åklagare och med försvar av mänskliga rättigheter. Insatser som gjorde att han blev adlad 2014. Men som Labour-ledare är Sir-titeln inget han skyltar med.
Starmer har fått mycket kritik under sin tid som Labour-ledare för att vara en vindflöjel. Under företrädaren Jeremy Corbyns styre företrädde han samma radikala vänsterlinje som Corbyn. Sedan dess har han långsamt förändrat partiet inifrån och fört det mot mitten så att det idag mer liknar Tony Blairs parti. Han har skrinlagt Corbyns planer på att förstatliga landets energibolag och har lovat att inte höja skatterna för medel- och arbetarklassen.
Starmer ställer sig också helhjärtat bakom landets militär och stödet till Ukraina. Inställningen till Israel-Palestina konflikten utgör en helomvändning. Under Corbyn anklagades Labour ofta för att vara anti-semitiskt. Det har Starmer städat bort samtidigt som han gång på gång påtalar Israels rätt att försvara sig.
Omsvängningen kan bero på personlig övertygelse eller det faktum att hans hustru är judinna.
Nagel i ögat
Starmer förbjöd Corbyn att ställa upp i valet för Labour. Därför måste det vara smolk i glädjebägaren att Corbyn som oberoende kandidat lyckades besegra Labour och ta sig in i parlamentet. Där lär han bli en nagel i ögat på Starmer.
Starmer är en person som arbetar systematiskt och vill ha kontroll. Frågan är hur han kommer att klara övergången från att vara oppositionsledare till att själv vara den som ska ta ansvar när saker och ting går fel.
Med den stora majoriteten i parlamentet i ryggen behöver han inte frukta några interna revolter, åtminstone inte till en början. Men om inte Starmer lyckas vända den brittiska ekonomin hyfsat snabbt kommer kraven på nyval snart att höras.
Smekmånaden kan bli kort.