'Kulturvänstern' – ett gäng vuxenmobbare
När en skitunge spöar på någon liten ängel på skolgården uppstår genast Problemet. Det börjar med att någon påpekar att ingen är född skitunge. Innerst inne är vi förstås inte så säkra på det, men ingen vill tro på predestination, så argumentet biter. Sedan kommer detaljer, aningen sekretessvaga i kanterna, men fullt begripliga. Skitungens arbetslösa farsa super och är våldsam. Skitungens morsa knaprar psykofarmaka. Skitungens syrra åkte just fast för snatteri...
Ja.
Där har vi Problemet. Ett slag på käften är beklagligt, men en satans uppväxt är en högre division. Det är skitungen det egentligen är synd om. Han slår ur underläge.
Jag påstår inte att slutsatsen är fel. Slåss man är man antagligen förbannad av något skäl och allt kan ändå inte vara frontallobsskador. Det jag påstår är att resonemanget i sig skapar problem.
Det här är ju inte något som bara förekommer i skolans värld. Inte bara i lägre åldersgrupper. I själva verket finns resonemanget varhelst det finns mobbare som vill trycka till någon, frysa ut någon, rensa bort någon.
Skillnaden är att vuxna skitungar inte behöver en skolkurator eller socialsekreterare för att formulera frisedeln. De gör det själva.
Jag har stött på miljardärer som med gott samvete klämmer åt underhuggare, i övertygelsen att de slår ur underläge. Jag vet en tidigare talman i Sveriges Riksdag, näst i rang efter kungen själv, som ansåg sig vara befriad från kravet att bete sig anständigt mot andra, eftersom han var en enkel arbetargrabb. Och häromdagen läste jag ett försvar för att hålla rent från allt som inte är garanterat vänster i kulturlivet, med motiveringen att hela samhället i övrigt är ”höger”. Underläge.
Jag har sett vad det senare innebär, även om det inte alltid har gällt mig personligen. Man får inte sina pjäser uppsatta. Man får inte sina böcker recenserade. Man får inte del av stipendiefonder och man blir aldrig inbjuden att delta i något, utan att ansättas av föraktfulla frågor. Släpps man någon gång fram, ska det absolut finnas en brasklapp, så att alla inser att de tar del av ett kuriöst och suspekt undantag.
Det är vad ”kulturvänster” betyder i praktiken. Där har ni Problemet.
Mobbning, kallas det. Och mobbarna tycker att det är OK, för de tror att de slår ur underläge. Igen och igen och igen.