Skickligt avstyrda kriser på båda sidor
Skademinimering är en av politikens många grenar.
Den var det många som ägnade sig åt den här veckan.
Vi börjar med regeringen. Uppenbarligen kände den att de upprepade avslöjandena om vanvård av åldringar på framför allt Carema Cares anläggningar riskerade att hamna i deras knä. Och där ville de inte ha dem.
Så i stället för att vänta på att frågan letade sig in genom departementsdörrarna kallade regeringen till presskonferens redan tidigt i måndags.
Tre statsråd, äldreminister Maria Larsson (KD), justitieminister Beatrice Ask (M) och finansminister Anders Borg (M) meddelade att de var skakade över avslöjandena och snarast skulle göra något åt dem.
Larsson gav Socialstyrelsen i uppdrag att kontrollera om vårdkvaliteten skiljer sig mellan privat och kommunalt drivna äldreboenden. Samma myndighet ska ta fram underlag till standardavtal mellan kommunerna och vårdbolagen.
Borg ska utreda en stopplag som från 2013 förhindrar ”aggressiva ränteavdrag”. Det är avdrag för räntor som ligger betydligt högre än marknadsräntorna. Skatteplanering av den typen misstänker man att de riskkapitalbolag som står bakom flera vårdbolag ägnar sig åt.
Asks insats blir att utreda stärkt meddelarfrihet för anställda i den privata vård- och utbildningssektorn. Frågan hade diskuterats länge men nu ansåg regeringen tydligen att det äntligen det var dags.
Det som kunnat bli en okontrollerad brand släcktes innan lågorna ens blev farliga.
Dagen därpå var det Socialdemokraternas tur. Kommunalrådet i Sigtuna, tillika ledamoten av den socialdemokratiska partistyrelsen, Anders Johansson var inte imponerad av Håkan Juholts prestationer i Ekots lördagsintervju.
Han sms:ade den nedgörande kritiken till sina vänner och vips var det allmängods. Johansson, som figurerade i partiledarspekulationerna i våras, vidhöll sin kritik även sedan innehållet i meddelandet läckt ut.
Vad skulle Juholt göra? Skademinimera. Han levererade ett inrepeterat svar som han inte vek i från. Det gick ut på att han inte recenserade personer i S-styret och därför inte tänkte säga någonting om Johansson.
Det som skulle kunnat bli en prärieeld blev en liten eld som fortfarande pyr men utan överhängande risk för att blossa upp.
Skickligt i båda fallen. Men väljarna har ofta anledning att fundera över det politiska uppsåtet. Gott hjärta, tjuvnyp till motståndaren eller försök att minska reporna i den egna lacken?