Europakten berör oss inte ett dugg – ändå skrev vi på

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-03-03

Bryssel. Här skriver Fredrik Reinfeldt under europakten – trots att den på pappret inte har ett dugg med Sverige att göra.

Varför, undrar man?

Det var ganska roligt att ­bevittna ceremonin där 25 av EU:s stats- och regeringschefer skrev under den nya europakten.

Vissa, som Luxemburgs nestor Jean-Claude Juncker, gjorde ­demonstrativt något som mest av allt liknade ett bomärke. Andra, som statsminister Fredrik Reinfeldt (M), bemödade sig om att varje bokstav skulle vara läsbar.

Strax före halv tio i går förmiddag var pakten som ska förhindra nya stats­finansiella haverier i 25 av EU:s 27 medlemsländer underskriven – men inte klar. Det blir den först då minst tolv av euroländernas parlament har godkänt den.

I korthet är europakten ett samarbete som ligger vid sidan av det ordinarie EU-samarbetet eftersom Storbritannien lagt in sitt veto mot att den skulle gälla även dem. Även Tjeckien står vid sidan av.

Den innehåller ett antal regler som bara gäller länder med euro som valuta. Reglerna ska förhindra medlemsländerna att i framtiden hamna i samma statsfinansiella moras som framför allt Grekland, Italien, Spanien och Portugal befinner sig i nu. Det får groteska konsekvenser för välfärd och sysselsättning, även utanför krisländerna.

Bryter euroländerna mot reglerna kan de, som yttersta konsekvens, dras inför EU:s domstol och riskerar höga böter.

Men länder utan ­euro berörs inte av reglerna. Särskilt inte länder som Sverige som redan har stränga budgetregler. För att vara extra säker på sin sak har Sverige försäkrat sig om att europaktens regler inte är rättsligt bindande för oss.

Ändå vill både regeringen och Socialdemokraterna att Sverige skulle gå med. Det kan i bästa fall verka motsägelsefullt. I sämsta fall helt onödigt.

Men som Fredrik Reinfeldt förklarade innan han flög hem till Stockholm:

– Vi får vara med vid vissa möten.

Och det är just det, närvaro och information, som det handlar om. Euroländerna som ingår i den nya euro­pakten ska träffas minst två gånger om året. Vid minst ett tillfälle ska paktländer utan euro också delta. Från övriga möten ska detaljerad information ges av EU-ordföranden Herman Van Rompuy.

EU:s kärna består, med ett och annat undantag, av de gamla EU-länder som också bytt valuta till euro. Sverige tillhör alltså inte kärnan.

Men som ett litet, extremt handelsberoende land är det av vitalt intresse att kärnländerna inte utvecklas till en exklusiv klubb som informellt fattar ­beslut som andra, läs Sverige, tvingas rätta sig efter.

Ja-kampanjens främsta argument inför folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU 1994 var att Sverige skulle vara med där för att viktiga beslut fattades. Oavsett om det handlar om formella eller informella beslut.

Det var Ingvar Carlsson (S) och Carl Bildt (M) överens om då. Det är Fredrik Reinfeldt (M) och Stefan Löfven (S) överens om nu.

Därför satte Reinfeldt sin signatur under europakten i går. Och därför kommer riksdagen att rösta ja senare i år.

Trots att pakten på pappret inte har ett dugg med oss att göra.