Han har störst chanser att ta över
Att Göran Hägglund avgår som partiledare är knappast förvånande. Elva år på den politiska toppen kan mala ner vem som helst.
Inte ens tidpunkten är uppseendeväckande. Efterträdaren får god tid på sig att förbereda nästa val.
När Göran Hägglund slutar efter elva år som KD-ledare, varav åtta som socialminister också, förlorar svensk politik sin trevligaste partiledare som alltid har tid för ett vänligt ord eller ett underfundigt skämt.
Men att han slutar är inte konstigt. Över ett decennium på den politiska toppen sliter, längre än så brukar sällan partiledare hålla ut särskilt inte de som också är ministrar.
Som partiledare har Hägglund både varit framgångsrik och mindre lyckad.
Bland det mest lyckade var att bilda Alliansen tillsammans med M, FP och C. Det samarbetet har gett Kristdemokraterna ett inflytande som vida överstiger partiets valresultat. Och dessutom regeringsposter.
Ett annat lyckat drag var att lägga beslag på ansvarsområden ligger nära KD:s kärnfrågor, som social- och barn och äldreminister. Det stärkte partiprofilen.
Inte ens den andra mandatperiodens bostadsministerpost var fel. KD:s och Hägglunds krav på att avskaffa fastighetsskatten blev hela Alliansens politik och bidrog, enligt många valanalyser, starkt till valsegern för de fyra borgerliga partierna 2006.
Ett beslut som han åtminstone själv var väldigt nöjd med var den så kallade kömiljarden, pengar som landstingen fick del av om de lyckades korta vårdköerna.
Mindre lyckosam var han som KD-ledare. Under hans tid som partiledare har väljarstödet halverats, från 9,2 till 4,6 procent av väljarna. Men inte ens efter det skrala resultatet i höstens val har det rests krav på att han avgå. Han fick välja tidpunkten själv.
Göran Hägglund, 56, jobbade nära företrädaren Alf Svensson i många år. Men Kristdemokraterna vore kloka om de inte väljer någon i den närmaste kretsen kring Hägglund. Kristdemokraterna behöver en rejäl ansiktslyftning om kräftgången ska hejdas.
Spekulationerna är redan igång om vem som kommer att väljas till Hägglunds efterträdare på det extra rikstinget i vår. Bland dem som nämns oftast är partiets gruppledare i riksdagen Emma Henriksson och oppositionsrådet i Uppsala Ebba Busch Thor.
Men den som jag tror har störst chanser att bli partiledare, som redan positionerat sig, är KD:s ledamot av EU-parlamentet Lars Adaktusson, 59, tidigare tv-ankare.
Adaktusson gjorde väl ifrån sig under valrörelsen, visade sig vara en god debattör och har sedan dess effektivt drivit ett par frågor som fått genomslag, senast om hemvändande jihadister.
Man kan invända att Adaktusson är äldre än Hägglund och alltså inte borde komma i fråga. Mot det kan anföras att som politiker är han färsk, till och med mycket färsk.
Göran Hägglund är den siste som lämnar av de partiledare som bildade Alliansen 2004. Leijonborg, Olofsson och Reinfeldt har redan försvunnit.
Hägglund, som valdes in i riksdagen redan 1991, själv tror inte att de spelar någon roll. Han menar att Alliansen är så ”förnuftigt utformad” att individerna inte spelar någon större roll för samarbetet. Men däremot för personkemin.
Den som lever får se om han har rätt.