Brottsligheten ökar och minskar och ligger still
Kriminaliteten ökar, minskar och är oförändrad.
Brå:s statistik över fjolårets anmälda brott är, som brukligt, ett smörgåsbord där alla som är intresserade av att ha en åsikt kan hitta vatten till sin kvarn.
Nu är för all del antalet anmälda brott ett tämligen trubbigt mått på kriminalitetens utveckling.
Vissa anmäler inte brott de har utsatts för. Andra anmäler påhittade brott. Åter andra anmäler händelser de tror är olagliga men som visar sig inte vara brott.
Att en mätmetod innehåller brister innebär dock inte nödvändigtvis att den är värdelös. Och Brå:s statistik över alla händelser som anmälts och registrerats som brott hos Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten under 2019 är allt annat än värdelös.
Så låt oss titta närmare på siffrorna.
Inledningsvis är det intressant att konstatera att anmälda brott var cirka 1,54 miljoner, en minskning med 1 940 jämfört med året innan.
Denna nyhet är möjligen dyster för den delen av kommentariatet som livnär sig på att dag ut och dag in oja sig över systemkollaps, demografiska förändringar och skenande brottslighet, men det finns ingen anledning att deppa ihop helt.
Dels är ju, som sagt, anmäld brottslighet någonting annat än faktisk brottslighet. Dels är minskningen så försumbar att det bara vore fånigt att med denna siffra som utgångspunkt utropa saker i stil med att ”utvecklingen har vänt” och ”Sverige är på rätt väg”.
Någonting säger mig att alarmisterna i stället koncentrerar sig på en annan nyhet i statistiken. Nämligen att antalet anmälda våldtäkter ökade med sex procent till 8 350.
Nu är förvisso Brå en i dessa kretsar ofta ifrågasatt och kritiserad myndighet, men som av en händelse brukar alla invändningar vara som bortblåsta då siffror av detta slag presenteras.
23 anmälningar per dygn. Men vad säger siffran? Fler våldtäkter?
Ökad anmälningsbenägenhet på grund av den stora mediala uppmärksamhet som denna brottskategori har fått? En kombination?
Kanske mest iögonfallande är ökningen av anmälda rån mot barn. Uppgången är på 31 procent. Det är mycket.
Även ministrar, polischefer och annat löst folk i skriande behov av någon form av framgång att visa upp hittar godbitar.
Bedrägerierna minskar. Bostadsinbrotten sjönk med hela 14 procent. Ficktjuvarna tycks söka sig till andra marknader.
Även om det i våra tider kan vara svårt att tro så finns det faktiskt människor som varken har behov av att beskriva Sverige som en apokalyptisk mardröm eller en framgångssaga utan problem.
Har vi också nytta av dessa siffror? Yepp, det har vi. Tillsammans med exempelvis den nationella trygghetsundersökningen och andra källor ger de en hyfsad bild av den faktiska brottsligheten.
Glöm bara inte bort att statistik kan användas efter behag och behov och, inte minst, efter teser som ska bekräftas.
Även denna kolumn innehåller ju ett urval av siffror.