En krönikör måste få hata en politiker
”Jag hatar Annie Lööf”. Så inledde Anna Björklund krönikan som publicerades i tidningen Fokus tidigare i veckan och som upprört glasögonormar över hela landet. Anna Björklund skrev att hatet inte beror på centerpartiledarens ”uppenbara medieträning”, ”fjantiga Youtubekanal”, klädstil, dialekt, skryt om fotbollsframgångar eller tendens att felcitera Pippi Långstrump, utan hennes vana att lova en sak och göra en annan. Hennes politiska gärning, det vill säga. Inte människan som gör "massipantåta" till sina barn, eller vad Annie Lööf nu gör på sin fritid.
Det är som att folk slutade läsa, eller kanske snarare tänka, efter h-ordet. Bandriljärerna blev arga, pikadorerna blev ännu argare. Men argast av de alla blev civilrättsprofessorn Mårten Schultz, som konstaterade att Fokus fattade det ”kanske sämsta utgivarbeslutet i år” när de publicerade krönikan. Eller kanske kolumnisten Hanne Kjöller, som twittrade ”Vilken svart tid vi lever i när ansedda Fokus släpper igenom en text där huvudspåret är skribentens hat mot en namngiven person”.
Men det bandriljärerna, pikadorerna, Mårten Schultz, Hanne Kjöller och co måste förstå är att det inte alltid är en krönikörs uppgift att vara nyanserad. En krönikör ska utgå från någonting hen faktiskt tycker, men spetsa till och överdriva åsikten så att den blir intressant att ta del av. Om jag skriver att jag hatar bagerier som har russin i sina bröd innebär inte det att jag planerar att slänga en molotovcocktail genom rutan till ett sådant när texten är inskickad. Tror knappast jag är ensam om att slänga mig med ordet ”hatar” på det här lediga viset. Men vissa hävdar att det är ett fridlyst ord vars laddning aldrig får devalveras. Såg att någon på Twitter frågade Anna Björklund vilket ord hon skulle använda om hon skulle beskriva en person som lustmördat hela hennes familj. Testade att säga meningen ”Jag hatar personen som mördade hela min familj” högt för mig själv. Testa ni också. Är det bara jag eller känns ”hatar” plötsligt lite uddlöst?
Så till alla er som kritiserat krönikan vill jag bara säga att… Ni är säkert förtjusande människor. Om vi bara fick ta en öl tillsammans skulle vi nog hitta någonting vi har gemensamt. Vi kanske till och med skulle upptäcka att våra likheter är fler än våra olikheter. Säga ”Äh, vad fan. Vi tar en till!” fast det egentligen är läggdags. Jag är ledsen att jag kallade er ”glasögonormar”. Jag menade inget illa. Ville bara skoja lite om att vi har lite olika uppfattningar om Anna Björklunds text. Det är inget konstigt med det. Ni tycker en sak och jag tycker en annan. Sådant är livet. Men båda åsikterna är lika mycket värda. Happy?