Finanshajarna cirklar runt Sverige
Tidö-avtalet är befriat från detaljer om den ekonomiska politiken.
Bristen på tydliga besked kan bli ett problem.
Utländska investerare har redan sniffat sig till att Sverige är ett mycket sårbart land när räntorna stiger.
I den redan historiska skriften ”Överenskommelse för Sverige” avhandlas ekonomin på drygt fyra sidor av totalt 62. Icke-förpliktigande skrivningar som knappast någon vänder sig emot dominerar, som att ”stärka produktivitet och företagande”, eller en ”effektivare jobbpolitik”.
Två besked ges dock: skatterna ska sänkas. Och hushållen ska få hjälp mot höga elpriser. I båda fallen dock oklart när och hur mycket.
Den enda siffra som förekommer är märkligt nog att investeringssparkontot ISK ska vara helt skattefritt under 300 000 kronor. En reform som redan inneburit skattebortfall i 175-miljardersklassen blir därmed ännu generösare.
Att det skulle presenteras en färdig politik är kanske att begära för mycket. Men det är bråttom.
Eller som partierna själva skriver: ”Sverige är på väg in i en lågkonjunktur med betydande osäkerhet vad gäller djup, längd och samhällseffekter”.
En åtgärd som den nya regeringen tidigare flaggat för är att pausa eller avskaffa amorteringskravet på bolån. Något som Riksbankschefen Stefan Ingves var mycket kritisk till i en intervju med Aftonbladet:
”Det vore en djupt olycklig signal till omvärlden att säga att så fort det blev lite dyrare att låna så ska man sluta amortera”, sade Stefan Ingves.
Mellan raderna säger han att om Sverige tar bort amorteringskraven, som ju infördes för att dämpa svenskarnas skuldsättning, vore det samma sak som att erkänna att vår ekonomi är överbelånad.
Ett problem: det är den. Något som omvärlden redan verkar har snappat upp.
Utländska investerare tycks nämligen ha tagit positioner för en rejäl hårdlandning för Sverige och svensk ekonomi.
En indikator är aktiemarknaden. Stockholmsbörsen har sedan årsskiftet tappat 31 procent. Det är klart mer än många stora börser i Europa, London är ned 7 procent, Parisbörsen 17 procent och Frankfurt har backat 22 procent. Även börserna i våra grannländer Danmark och Finland har klarat sig bättre.
Kronan har rasat. I år har den tappat hela 25 procent mot den amerikanska dollarn till de högsta nivåerna någonsin och 7 procent mot euron.
Efter en stadig uppgång under hela 2000-talet började utländska fonder dra ned på sina innehav på Stockholmsbörsen redan i mitten av 2019.
Nu ökar tempot. Utländska investerare har minskat sitt ägande på Stockholmsbörsen från 39 procent i höstas till 37 procent, enligt tjänsten Holdings. Det kan tyckas marginellt men varje procentenhet motsvarar aktier för över 120 miljarder kronor.
Blanka heter det när investerare lånar aktier och säljer i hopp om att kunna köpa tillbaka dem billigare, det vill säga de spekulerar i nedgång.
Av de tio mest blankade företagen i Europa är fem stycken svenska, enligt nyhetsbyrån Bloomberg.
Tvåa på listan är Ilija Batljans fastighetsbolag SBB som blivit en symbol för den svenska fastighets-boomen. Aktien har kraschat med 82 procent sedan årsskiftet.
Det som oroar är bolagets extremt höga skuldsättning.
Samma sak har skrämt placerarna i flera andra fastighetsbolag. Fastighetsindex på Stockholmsbörsen har fallit med 53 procent i år.
Oron syns också i räntorna på de obligationer som fastighetsbolagen använt för att hålla igång lånefesten. Den är i flera fall 7–8 procent, vilket är samma sak som en blinkande varningssignal.
Oron syns också i räntorna på de obligationer som bankerna använder för att finansiera sina bolån. I slutet av förra året var räntan på en bostadsobligation som löpte på fem år runt 0,6 procent. Svenska staten betalade vid samma tid cirka 0 procent på sina femåriga lån.
Nu har det räntegapet växt till 1,6 procent, en tydlig indikation om att risken på den svenska bostadsmarknaden anses ha ökat rejält.
En sak att hålla i minnet är att svenska hushåll och fastighetsbolag är betydligt högre belånade i förhållande till Sveriges BNP idag än före finans- och fastighetskrisen på 90-talet.
Hushållens skuldkvot, alltså lån i förhållande till inkomster, var som högst över 130 procent i slutet på 80-talet för att sedan falla tillbaka. Nu är siffran 200 procent.
En stor styrka för Sverige idag är att statens skuld är låg.
Men det kan svänga fort om krisen slår till. Mellan 1990 och 1994 ökade statsskulden från 44 till 78 procent av BNP, enligt Riksgälden.
Bankerna är dock i klart bättre skick än före 90-talskrisen.
Men även där kan det bli problem om det vill sig illa. När Riksbanken år 2019 simulerade en riktig krasch i svensk ekonomi där hus- och fastighetspriserna föll med nästan 50 procent på tre år så så sopade det bort nästan hela storbankernas buffertkapital – det vill säga de skulle riskera att gå omkull.
Så blir det förhoppningsvis inte.
Men debaclet i Storbritannien där finansmarknaden tvingat den nya regeringen till en helomvändning i den ekonomiska politiken visar att tiderna då investerare var redo att betala för nöjet att låna ut till politiker definitivt är över.
Pressen på Ulf Kristerssons regering att snabbt komma med konkreta förslag är stor. Många kommer granska varenda steg. I och utanför Sverige.