För enkelt att säga att Moderaterna är kappvändare
Vinden har vänt, och visionerna med den. Ett par runor från 2005 vittnar om det.
MUF:s dåvarande ordförande, Johan Forssell, engagerade sig särskilt i flyktingfrågan. Den unge Forssell var en av frontfigurerna i rörelsen för flyktingamnesti.
I ett pressmeddelande sa han att ”dödsångest och ett ofattbart psykiskt lidande hör till vardagen för de gömda flyktingarna”, samt att ”det enda rätta” är att ge alla papperslösa en legal fristad i Sverige.
I dag är Johan Forssell Moderaternas migrationspolitiska talesperson. Under helgens partistämma drev han igenom en ny flyktingpolitik: M vill avveckla asylrätten samt skärpa kraven för medborgarskap.
På söndagskvällen stod han i SVT och propagerade för fler inre utlänningskontroller för att fånga in papperslösa och avvisa dem.
Partiledare Ulf Kristersson har inte opponerat sig, trots att han under sin tid som MUF-ordförande var av motsatt åsikt. Likt en ung Forssell kritiserade Kristersson moderpartiets och sossarnas flyktingpolitik.
”Moderaterna ska stå för att Sverige ska ha så öppna gränser som över huvud taget är möjligt”, sa Ulf Kristersson i Aktuellt år 1989.
Det är lätt att raljera över. Ungefär som när vindflöjeln Stefan Löfven för två år sedan förkunnade att hans Europa inte bygger några murar.
Många säger sig nu ha tröttnat på kappvänderiet. Färre frågar sig varför.
En ledtråd stavas Ny Demokrati, som valdes in i riksdagen år 1991. Finanskrisen och Balkankriget hade gett liv åt nya vindar. Löften om skattelättnader och invandringsbromsar lockade således 6,7 procent av väljarna. I vissa mätningar var Ny Demokrati landets tredje största parti.
Opinionen började dock snart svikta. Ny Demokrati bestämde sig då för att gå steget längre: udden skulle riktas mot islam. Man började med utspel som påminner om dagens sverigedemokratiska politik.
Det gick inte. I valet därpå fick Ny Demokrati endast 1,2 procent av rösterna och åkte ur riksdagen. Partiet hade räknat fel: svenskarna köpte inte en islamfientlig politik.
Nu är det annorlunda. I sin bok ”Det svenska hatet” påpekar författaren Gellert Tamas att retoriken faktiskt inte ändrades mellan dåtidens Ny Demokrati och dagens sverigedemokrater.
”Det var väljarnas syn på ett och samma budskap”, skriver Tamas.
Paralleller går att dra till flyktingfrågan i allmänhet. En politikers uppgift är förvisso att bilda opinion för den egna ideologin, men det är också att lyssna på väljarna. Den som struntar i den dimensionen förlorar.
Så visst kan vi säga att Johan Forssell och Moderaterna vänder kappan efter vinden. Men ett sådant påstående kräver också ett erkännande:
Det är vi som är vinden.
Förtydligande
I min kolumn skriver jag att Moderaterna vill "avveckla asylrätten". Det är inte detsamma som "avskaffa". Att från min sida hävda detta vore ohederligt, och något sådant vill jag inte insinuera. Med facit i hand kunde jag dock ha skrivit "avveckla asylrätten i sin nuvarande form". Om någon har missuppfattat mitt budskap vill jag be om ursäkt för detta.
Nygammal Demokrati
Det är lätt att glömma hur radikala företrädarna för Ny Demokrati var. Partiets ena grundare, Bert Karlsson, önskade bland annat att folkpartiledaren Bengt Westerbergs dotter skulle få hiv.
”Jag skulle vilja se Bengt Westerberg få sin dotter smittad av en flykting. Han pratar så fint om flyktingarna, men han skulle bo ett tag i gettona de skapar”, sa Karlsson enligt Expressen.
Att Bert Karlsson senare kom att tjäna långt över 100 miljoner kronor på flyktingboenden, det är en annan historia.