Bit ihop, ideellt arbete är faktiskt inte alltid så kul
Det händer ständigt något i den här stan. Folk gör saker, bjuder in, affischerar, ler och anstränger sig. Man har inte en chans att ens sätta sig in i vad man missar. I förra veckan var det till exempel konstmässa. Jag hann inte dit heller.
I sådana lägen är det fina med den här stan att den är just den här stan. Med det menar jag att sisådär åttio procent, kanske rentav åttiosju eller åttionio procent, av de som sitter i radio och tv och berättar om vad som händer, finns just här. Varje nyhetssändning är lokalradio för oss stockholmare.
Om konstmässan hörde jag ett inslag i Kulturnyheterna på P1. Fast det handlade inte om konstnärerna, eller ens om galleristerna. Det handlade om volontärerna.
Den här mässan använde sig nämligen av volontärer. Frivilliga som arbetade utan betalning, antagligen därför att de gillar konst, eller just den här mässan eller kanske för att de tror att de kan knyta lite heta kontakter och bli upptäckta, eller åtminstone anställda av någon gallerist.
Inget fel i det.
Men, se, det var just det det var. Fel, alltså. En anonym volontär hade nämligen kontaktat kulturredaktionen och blåst i visslan. Det här var avslöjande journalistik. Det visade sig nämligen att volontärerna fick jobba JÄTTEMYCKET. Ibland hade de inte ens tid med ordentlig lunch. Och så hade det faktiskt utlovats en genomgång av utrymningsplanen. Men det hade inte alls blivit av.
FAKTISKT.
Det är klart att det är bra om folk inte brinner inne. Men jag tyckte nog att något annat var mest förvånande med det här inslaget. Hur är en person funtad som först frivilligt anmäler sig för att arbeta utan lön, sedan upptäcker att det var lite jobbigt och oorganiserat och då överväger alternativen:
Bita ihop och jobba på, för ideellt arbete är inte alltid så kul? Nej.
Ta sitt engagemang och gå någon annanstans där det utnyttjas bättre? Nej.
Ringa sin kompis, eller kanske en kompis kompis, på Kulturnyheterna och gnälla anonymt? Jomenvisst!
Jag vill bara tillägga att mässans arrangörer kanske är utsugare som gör sig en förmögenhet på andras oavlönade arbete. Jag vet inte ett dyft om dem. Men jag vet precis vad det är för typ av person som ringer det där samtalet till Kulturnyheterna.