Nu måste avkopplingen också vara uppkopplad
Vi var på landet och gjorde sådant man gör på landet. Flyttar löv från ett ställe till ett annat. Oroar sig för att man klippte för mycket på rosorna. Blänger ned i gamla flyttlådor med okänt innehåll. Det var i en sådan låda jag hittade ”Per-Fido den förskräcklige”.
Ni är förstås ursäktade om ni inte ens äger just den här polletten, så att den kan trilla ned. Det rör sig om ett relativt obskyrt seriealbum. Klorofylls äventyr, tecknat av en av alla dessa belgare, Raymond Macherot. Bra grejer. Det finns ett drag av bistert europeiskt 1900-talsallvar, statskupper och kidnappningar, över Macherot, trots alla möss i kostymer och hägrar i höga hattar.
Hursomhelst, jag bläddrade tills jag kom till den bokslukande nattvakten på sidan 22. Han är en liten mus med alldeles för stor skärmmössa, drömmande blick och ansvar för fängelset. Han har satt sig tillrätta med en fotogenlampa och en kanna kaffe, djupt försjunken i en roman om den omöjliga kärleken mellan en kolibri och en struts. Utanför rasar ett åskväder.
Man får följa honom på en dryg sida och Macherot är så skicklig att man själv sjunker ned i ombonad trevnad. Eller, jag minns i alla fall att man brukade göra det för trettio år sedan. Nu, märker jag, känns myset direkt musealt.
Ensam, i lugn avskildhet, med en roman? Inga telefoner, inga uppkopplingar, inga ljud? Så pittoreskt.
När jag knappade in Macherot i sökrutan för att dubbelkolla att han verkligen var belgare, dök det upp en annons i skärmens högerspalt. Reklam för Adlibris digitala bokhandel. De uppmanar sina kunder att bilda nya ord, på temat läsning och digitala böcker. Här är några av företagets egna förslag:
”#bokzappa”, ”#swipetumme”, ”#laddläsa”, ”#ljudboksjogga”.
Lägg märke till hashtaggarna (jo, Språkrådet säger att det heter så). Orden ska förstås delas på nätet, annars finns de inte till.
Det är inte så att folk har slutat läsa. De har åtminstone inte slutat konsumera böcker. Men allt kräver numera fart och fläkt. Allt måste vara en aktivitet. Ska man sälja läsning, går det inte att locka med en dönicke som initiativlöst drönar i mörkret över en bunt papper i all ouppkopplad ensamhet. Läsning måste lanseras som social aktivitet. Helst en äventyrssport.
”#ljudboksjogga”?
Jag ger upp.