Trump skrev bara på för att han var tvungen
För president Trump är ett handelsavtal med Kina långt viktigare än demokratin i Hongkong.
Enda skälet till att han skrev under de nya lagar som hotar Kina med sanktioner är att han i praktiken var tvungen.
Hans underskrift hotar dock att skjuta handelsavtalet i sank.
Därför var Donald Trump noga med att påpeka att det faktum att han skrev på på inget sätt ska tolkas som att han inte respekterar Kinas president Xi Jinping som han kallar ”min vän”.
Trots detta smörande för Kinas diktator blev reaktionen från Peking precis så ilsken som man kunde förmoda.
Kina kallades USA:s agerande för arrogant och ett bevis för att USA söker ”hegemoni” över Kina. Regimen hotade också med mycket kraftfulla motåtgärder. Utan att specificera.
I vilken grad Trumps signatur påverkar Kinas vilja att skriva på ett handelsavtal är oklart. Det kan hända att Kina vill markera och försenar avtalet men det kan också hända att de kinesiska hoten mest är tänkta att skrämma andra, exempelvis EU, från att vidta liknande åtgärder för att skydda Hongkong.
Kina inser också att president Trump inte hade något val annat än att skriva på.
Om presidenten hade lagt in sitt veto, vilket han öppet funderade på i förra veckan, hade kongressen röstat igenom lagstiftningen ändå. Enigheten var för en gång skull total mellan republikaner och demokrater i såväl senaten som i representanthuset. Bara en enda republikan röstade emot.
Då hade det slagit tillbaka mot Trump att lägga in sitt veto.
Viktigt vallöfte
Presidenten hade sannolikt stoppat lagarna om han kunnat. Han har upprepade gånger kallat demokratiaktivisternas protester i Hongkong för "upplopp" samtidigt som han uppmanat Kina att lösa situationen på "ett humant sätt".
Stödet han uttalat för demokratirörelsens sak har i bästa fall varit svagt.
Donald Trump bryr sig inte om mänskliga rättigheter i Hongkong. Han är mycket mer upptagen av att få till ett handelsavtal med Kina, ett av hans viktiga vallöften. När valrörelsen drar i gång på allvar nästa år vill han kunna säga att han lyckats tvinga Kina att gå med på förmånligare villkor för USA och amerikanska produkter.
Särskilt som han framställt det som att handelskrig är väldigt lätta att vinna för USA.
I det sammanhanget väger protesterna i Hongkong inte ens fjäderlätt.
Ännu en gång kan man inom utrikespolitiken se en häpnadsväckande skillnad mellan vad som är den amerikanska kongressens politik och var presidenten står. Tidigare har det handlat om Ryssland och inställningen till president Vladimir Putin där kongressen är direkt fientlig medan Trump vägrar säga ett ont ord om Putin.
Förtida julklapp
För proteströrelsen i Hongkong är de amerikanska lagarna en mycket välkommen förtida julklapp som kommer att ingjuta nytt mod i deras kamp. Lagstiftningen gör att ledarna i Hongkong och Kina hotas av personliga sanktioner, som exempelvis inreseförbud i USA och frysta tillgångar, om de inte skyddar de fri- och rättigheter som Hongkong har rätt till enligt det avtal Kina skrev på när britterna återlämnande kronkolonin 1997. Avtalet löper ut först 2047.
Alla inom proteströrelsen som jag träffade under ett besök i Hongkong i förra veckan vädjade om mer internationellt stöd. De ser yttre press på Kina som enda sättet att få Peking att backa från försöken att bit för bit "kinafiera" Hongkong, Jag såg ordet "Chinazism" sprejat på väggarna vid flera universitet.
Nu hoppas de att USA:s tydliga stöd ska göra att fler länder på ett mer handfast sätt vågar opponera sig mot det Kina försöker göra i Hongkong. Inte minst hoppas man på EU.
Aktivisterna har också stärkts enormt av valet som avgjordes i söndags. De partier som slåss för fortsatt demokrati i Hongkong vann en jordskredsseger. Nu kan varken Kina, Trump eller någon annan hävda att de utgör en liten, våldsam minoritet.
Hongkongborna vill ha kvar sin särställning. Förhoppningen är att kombinationen av valresultatet och USA:s nya lagar ska göra att Kina håller fingrarna borta åtminstone till 2047.
Förhoppning var ordet.