De friande domarna i Allra-målet ett fiasko för åklagarna
Ett fiasko för åklagarna.
De friande domarna i Allra-målet går inte att beskrivas på annat sätt.
Jo, jag vet. Åklagare är blott statens neutrala och objektiva tjänare, bevisvärdering är ingen exakt vetenskap och det existerar en felaktig föreställning om att en friande dom innebär att det var fel att väcka åtal. Utgången av ett mål ska vara av underordnad betydelse.
Men med en polisutredning som pågick i ett par år och som slukade ansenliga resurser, spektakulära åklagarbeslut om beslagtagna mångmiljonvinster, häktade direktörer, hög svansföring i rätten och krav på upp till sju års fängelse finner jag inget annat ord efter dagens besked från Stockholms tingsrätt.
Detta är ett fiasko.
Vilket inte betyder att domen är sensationell. Tvärtom. Ekobrott är ofta besvärliga för åklagarna. Ett bankrån är enkelt att förklara. Komplicerade och abstrakta bedrägerier ställer helt andra krav.
Åklagaren måste sälja in en begriplig story till halvsovande nämndemän, rättegångarna pågår inte sällan i månader och till slut fattar ingen någonting. Då är det säkrast att fria.
Jag ska inte förlora mig i detaljerna och turerna i Allra-målet. Något förenklat har åklagarna påstått att pensionsmedel använts till att köpa värdepapper för överpris. Ett överpris som två av Allras ägare ska ha använt till att tillskansa sig över 100 miljoner kronor genom mutbrottslighet.
En viktig fråga i målet har varit om arvodet som ingick i inköpspriset för dessa värdepapper var för högt. Åklagarna hävdade det och att brottet trolöshet mot huvudman var begånget.
Stockholms tingsrätt anser att det inte är bevisat att arvodet var för högt. Därmed faller anklagelserna om trolöshet.
Och eftersom det inte är bevisat att köparna medvetet betalat ett för högt pris för aktier som ingick i affärsupplägget faller åtalet om mutor.
Och av bara farten ogillas åtalet om grovt bokföringsbrott.
Allras vd Alexander Ernstberger och de övriga direktörerna frias helt. Royal straight flush, bingo, högsta vinsten.
Kammaråklagarna Thomas Hertz, Markus Hellsten och Carl Asterius kommer i sina första kommentarer säga det åklagare alltid säger i sammanhang som dessa:
”Domen ska läsas ordentligt och analyseras innan beslut om fattas om eventuellt överklagande. Besked dröjer”.
Någon timme senare fick vi veta. Åklagare Thomas Hertz överklagar. Han anser att domskälen utelämnar viktiga frågor.
Sparekonomen Claes Hemberg, som redan i januari 2017 varnade för Allra, säger att det enda skälet till att männen har friats är att domstolen saknar kompetens och inte begripit.
Har han rätt? Kanske. Men det kan ju också vara så att åklagarna har gjort ett för dåligt jobb. Inte haft tillräcklig bevisning eller lyckats förklara.
Ännu ett tänkbart alternativ är att direktörerna friades därför att de inte har begått brott.
”Tyvärr har rykten och spekulationer gått före fakta i den mediala folkdomstolen. Det känns bra att äntligen få upprättelse”, skriver Ernstberger i ett sms till DN.
Ja, möjligen har pressen vältrat sig för glupskt i alla detaljer om lyxbilar, privata helikoptrar och mångmiljonvillor. Möjligen borde åklagarnas och ekobrottsmyndighetens arbete ha granskats mer kritiskt.
Å andra sidan är det fullt möjligt att hovrätten dömer direktörerna till fängelse.
Jag vet inte. Men en sak vet jag, och det är att de stora förlorarna är pensionsspararna. 150 miljoner gick upp i rök, enligt en beräkning som professor Per Strömberg vid Handelshögskolan har gjort.
Det är mycket pengar.