Den som vill rädda vår landsbygd har bråttom

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-11-12

Om man vill vara elak skulle man kunna hävda att Eskil Erlandsson har för lite att göra. Jord, landsbygd och fiske är om­råden som är starkt reglerade av EU.

Kanske är det därför han uppfann ­Matlandet Sverige.

Låt mig först säga att det inte det inte är något fel på tanken att stimulera landsbygd­en, sätta den svenska maten på kartan och öka livsmedels­exporten. Allt som hjälper till att hålla landsbygden levande är bra.

Men Matlandet Sverige är ­beklagligt nog inte ett särskilt lyckat projekt trots de summor som plöjts ner i det och trots landsbygdsminister ­Eskil Erlandssons (C) brinnande engagemang.

Matlandet Sverige sjösattes på allvar under 2008 och tanken är att det ska gå i mål 2020.

Under den perioden skulle antalet jobb, oklart var, öka med 20 000 personer. ­Förmodligen inom livsmedelssektorn. Men hittills har arbetstillfällena minskat med 10 000 enligt Jordbruksverket.

Målsättningen var också att fördubbla livsmedelsexporten från 50 till 100 miljarder per år. Under de första nio månaderna 2008 sålde Sverige mat utomlands för drygt 36 miljarder enligt Statistiska centralbyrån. I år är motsvarande siffra drygt 42 miljarder.
Jordbruksverket anger den ­totala exporten 43 miljarder startåret 2008. Tre år senare var siffran 50 miljarder.

Det råder alltså för­virring. Hur mycket säljer vi mat för utomlands? De statistikförande myndigheterna är inte överens. Och vilken siffra är det som regeringen och Eskil ­Erlandssons insatser ska mätas mot, Jordbruksverkets eller SCB:s? Höljt i dunkel.

Avsikten är också att öka antalet livsmedelsföretag med 20 procent. Men vad är ett livsmedelsföretag? Definition saknas i Matlandet Sveriges målsättningar.

Om man menar ett företag som är medlem i arbetsgivarorganisationen Livs­medelsföretagen så har både antalet medlems ­företag och antalet anställda minskat på senare år. De anställda blev exempelvis drygt 2 000 färre mellan 2008 och 2010. Någon färskare siffra finns inte.

Avser Eskil Erlandsson och rege­ringen lantbruksföretag, alltså helt enkelt bönder, räknas de med ojämna mellanrum. Mellan 2007 och 2010 minskade de med 2 500.

Inte heller när det gäller turistnätter på landsbygden går utvecklingen Eskil Erlandsson väg. ­Enligt den konsultrapport som regeringen beställt för att utvärdera Matlandet Sveri­ge ligger de på omkring 11 000, år ut och år in.
Och varför skulle man åka till landet för att äta? Den vanligaste anledning att bege sig till glesbygden är naturupplevelser och sport.

Att det skulle finnas en guldkrog runt hörnet är det nog få, om ens några, som förväntar sig.

Den som verkligen vill rädda landsbygden, och den svenska matproduktionen, har bråttom.

Det är inte bara det att bönderna, en av landsbygdens huvud­näringar är trots allt jordbruket, blir färre. De blir också allt äldre.

Mer än var fjärde jordbruksföretagare med enskild firma var för ett par år sedan 65 år eller äldre. Knappt var femte var under 45 år.