Våra kids är framtidens kommunikationsvinnare
Jag sitter på tunnelbanan och överhör hur två äldre kvinnor ondgör sig över ungdomen och dess totalt utarmade språk.
Det här med internet och chattar och Facebook och sms har förstört alla förutsättningar för ett vårdat språk menar de.
Tanterna eldar upp sig riktigt i takt med att fler och fler ungdomar kliver in i vagnen och dyker ned i sina telefoner.
Till slut deklarerar en av dem högt och tydligt att barn i Sverige har förlorat alla möjligheter att lära sig läsa och skriva och tala ordentligt. Det är ju bara smajlisar, konstiga engelska förkortningar, pussar och kramar och annat språkligt, moraliskt förkastligt för hela slanten. Tvi vale.
De äldres rädsla för de yngres nya förmågor är så gullig. Givetvis kan man ju välja att bli skitirriterad på sådana här bakåtsträvande tanter, men just i dag ser jag bara ängslan och osäkerhet och en sorg över den egna oförmågan att orka ta in allt nytt som tiden för med sig. Men det är inte utan att jag blir sugen på att slänga upp en Ipad framför nosen på dem och visa hur sugen en femåring blir på att lära sig läsa för att förstå hur man ska spela vissa spel, eller skriva sms till syrran som är i skolan.
Att tioåringar i dag lär sig engelska för att de chattar med folk från andra jordklotet eller spelar onlinespel.
Vill liksom att de ska få se hur lustfylld och inspirerande den här tekniska explosionen är för kidsen. Att det inte längre handlar om att sitta och traggla skrivstil i första klass och få smäll på fingrarna för att den lilla barnahanden råkar åstadkomma en bläckplump i stället för en radda perfekta A:n och tappa lusten och självförtroendet för det här med språk för all evig framtid.
Att lärande, kritiskt tänkande och förmågan att kreativt använda språket och framför allt att kunna skifta språkbruk beroende på vad eller till vem man skriver utvecklas i rasande takt helt av sig självt utan att vi vuxna är där och pekar med hela handen och bestämmer vad som är fint och fult.
Och det här är inget som jag sitter och hittar på. Språkforskaren Theres Bellander har i sin doktorsavhandling visat att ungdomar använder ett både kreativt och känslosamt språk, att de är helt och hållet förmögna att byta språk beroende på om de skriver en jobb-ansökan, chattar med en polare eller skriver en uppsats i skolan.
Ungdomen är den framtida kommunikationens vinnare och med all den språkliga övning som deras ständiga sms:ande och chattande ger så spår jag att vi kan vänta oss alldeles fantastisk poesi och litteratur framöver.
Om bara alla gamla rädda tanter och gubbar låter ungdomen hålla på.