Mellin: Därför har Mona skäl att vara optimist

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Siffrorna talar för Mona Sahlin.

Med 77 procents säkerhet blir hon statsminister i höst.

Men statistik är inte alltid att lita på. Det vet varenda fotbollstippare.

Det block som leder i april tar också hem segern i valet i september. Så har det sett ut vid tio av de tretton riksdagsval som ägt rum sedan 1968.

Mona Sahlin kan alltså vara ganska optimistisk när hon i dag tar täten för Socialdemokraternas 1 maj-tåg i Stockholm. Hennes chanser att bli Sveriges första kvinnliga statsminister är hyfsade.

Enligt den allra färskaste opinionsmätningen, från Synovate, leder de rödgröna över alliansen med 8,1 procent. I Aftonbladet/United Minds tidigare i veckan var övertaget 4,3 procentenheter. Enligt SVT:s väljarindex, ett genomsnitt av sju olika mätningar, är försprånget omkring fem procent.

Men historisk statistik är trots allt inget annat än historia. Om den upprepar sig vet ingen.

Det märkliga med Mona Sahlin är att hon i valet kan bli både vinnare och en förlorare – samtidigt.

Socialdemokraterna gjorde 2006 sitt sämsta val sedan den allmänna rösträttens införande, 35 procent.

Göran Persson tog konsekvenserna och avgick, Mona Sahlin tog över rodret och utlovade modernisering.

”Laget är viktigare än jaget”, sa hon.

Men de nya sossarna tilltalar inte fler än de gamla. Inte i någon mätning ligger Socialdemokraterna över sitt gamla valresultat med mer än någon tiondel.

Det socialdemokratiska partiet ser alltså ut att gå mot ett ganska dåligt val. Inte sedan 1994 har man legat över 40 procent, en nivå som tidigare betraktades som i stort sett naturlig för (S).

Mona Sahlin själv glider inte heller fram på en räkmacka. I den senaste mätningen från Aftonbladet/Sifo om förtroendet för partiledarna delade hon femteplatsen med FP:s Jan Björklund. Trots att hon leder Sveriges största parti och han det fjärde.

Toppade listan gjorde Fredrik Reinfeldt. Dubbelt så många hade stort eller mycket stort förtroende för honom som för Sahlin.

Den här veckan har de rödgröna ägt den politiska scenen. Planerade och planterade utspel har haglat, ibland så ofta att de försvunnit i mängden. Oväntad draghjälp kom också från biträdande finansminister Mats Odell (KD) som fick mycket kritik när han kallade de rödgrönas hittills obetalda satsningar för ”Toblerone­politik”.

Men redan nästa vecka kommer alliansens mot­offensiv. En tågturné med många stopp i Mellansverige ska öka mobiliseringen i det borgerliga lägret.

Om 141 dagar är det val. Och då kan Mona Sahlin vara både vinnare och förlorare.

Vinnare om hon blir statsminister. Förlorare om hennes eget parti trots det inte tagit hem förlusterna från förra valet.

Störst i april vinner

Alliansen lär få svårt att komma ikapp de röd­gröna. Åtminstone om man ska tro statistiken.

– Den som har varit störst i april har också vunnit valet, säger professor Sören Holmberg.

Så har det varit i 10 val av 13 sedan Sifo började med mätningarna för fyra decennier sedan.

Enligt de senaste opinions­siffrorna från Synovate leder de rödgröna nu med hela 8,1 procentenheter.

– Det blir svårt att ta igen det här försprånget, säger Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap.

Så här har det gått

1968:

M, C och FP ledde med 3,5 % i april – men S vann valet.

1970:

S-blocket ledde med 6,5 % – och vann valet.

1973:

M, C och FP ledde med 8,0 % – men S vann valet.

1976:

M, C och FP ledde med 13,0 % – och vann valet.

1979:

M, C och FP ledde 5,0 % – och vann valet.

1982:

S-blocket ledde 9,5 % – och vann valet.

1985:

M, C och FP ledde med 2,0 % – men S vann valet.

1988:

S-blocket ledde 11,7 % – och vann valet.

1991:

M, C, FP och KD ledde med 20,3 % – och vann valet.

1994:

S-blocket ledde med 11,2 % – och vann valet.

1998:

S-blocket ledde 7,7 % – och vann valet.

2002:

S-blocket ledde 18,4 % – och vann valet.

2006:

M, C, FP och KD ledde med 0,6 % – och vann valet.