Löfven gör rätt när han åker till diktaturen Saudiarabien

Stefan Löfvens resa till Saudiarabien och Irak är en promenad på glödande kol.

Vad han än säger kan det bli helt fel.

Statsminister Stefan Löfven (S) är redan anmäld till riksdagens konstitutionsutskott, KU, för att han vägrade att kalla Saudiarabien för en diktatur.

I stället använde han beteckningen absolut monarki vilket, åtminstone i äldre språkbruk, betyder envälde. Det är bara Saudi och det lika odemokratiska Förenade arabemiraten som anses ha en sådan ledning.

Besöken i Saudiarabien och Irak har delvis olika förtecken, men har också det som förenar. Båda är storspelare i den syriska konflikten, båda har ett problematiskt förhållande till grundläggande mänskliga rättigheter. Bland annat tillämpas dödsstraff i både Irak och Saudi.

Det som också förenar är den kategoriska uppfattningen om båda länderna. Därför vandrade Stefan Löfven på glödande kol i framför allt Saudiarabien, allt han sade riskerade att uppfattas fel.

Ett exempel: Att kalla diktaturen Saudiarabien en absolut monarki låter bättre, i alla fall på plats i huvudstaden Riyadh, värdarna blir inte så sura då. Men här hemma kan det låta som han ursäktar offentlig stening, förtryck av kvinnor och ett nyckfullt styre av diverse prinsar. Trots att det i princip betyder samma sak.

Det ställer den grundläggande frågan på spets. Ska man möta och prata med människor även om man inte gillar det de representerar, och då uttrycka sig så pass artigt så att värdarna lyssnar? Eller ska man avstå från det och i ställer vifta med protestplakaten?

Svaret varierar sannolikt från individ till individ. Men effektivast genom världshistorien har otvetydigt visat sig vara möten. Det är så man får människor att ändra sig, även om det kan ta sin lilla tid.

Med Saudiarabien har Sverige en friktionsfylld modern historia. Sedan utrikesminister Margot Wallström (S) 2015 kritiserade att en bloggare bland annat dömts till tusen piskrapp hindrades hon från att tala på Arabförbundets möte i Kairo. Sedan Sverige sagt upp ett handelsavtal skickades näringsministern till Saudi, innan dess hade kungen sänt två brev till sin saudiske kollega för att gjuta olja på vågorna.

Men Saudiarabien är Sveriges 20:e största handelspartner. Förra året sålde vi för 10,5 miljarder till dem och köpte för en miljard. Lysande affärer alltså.

Näringslivet har varit oroat över effekterna av markeringarna mot Saudiarabien och därför bildat ett affärsmannaråd mellan handelskammare i de båda länderna. Därför deltog Marcus Wallenberg, ordförande i krigs-Saab sedan tio år tillbaka, i delegationen. Klassiskt svenskt, krassa affärer i kombination med världspolitik.

Det är i ljuset av det som man ska se Löfvens besök, det första av en svensk statsminister, hos kungen i Riyadh. Men även mänskliga rättigheter och kvinnors situation togs upp och där var det nära att Löfven fastnade i klistret. Enligt Dagens Nyheter sade han att Sverige också har problem med jämställdheten

Va? Lyckligtvis befinner vi oss inte på samma planet i den frågan. I Saudiarabien måste kvinnor inte bara vara iklädda svarta skynken när de går ut. De kan till och med nekas viss sjukvård, för att nämna några av de mest utpräglade kvinnoförtrycken.

I Bagdad fraktats Stefan Löfven omkring i skottsäkra bilar och skottsäker väst till och med inne i bilen. Inför Sveriges tre år i FN:s säkerhetsråd ville han diskutera kriget och den irakledda offensiven mot Mosul med sina värdar. Lite mänskliga rättigheter blev det också.

Som sagt, som att vandra på glödande kol. Det kan gå snett när som helst.